Jag är ful!

Idag var jag hos frisören och slingade håret och klippte mig.
Det behövdes verkligen verkligen verkligen!
Jag sitter i frisörstolen. Hon har precis sköljt ur färgen och schampoonerat och grejat och jag ser inte klok ut i håret.
Bakom mig står en mamma med hennes 1.5 åriga dotter på armen. Jag ser dom båda i spegeln klart och tydligt.
Helt plötsligt pekar barnet på mig och säger:
- Mamma, hon är ful.
Mamman kämdes nå otroligt medans jag höll på att börja gråta. Jag är verkligen inte i tillstånd för att höra att jag är ful, vare sig det kommer från en liten jävla skitunge eller från någon annan. Barn säger alltid sanningen så det är bara att konstatera, jag är ful, kommer få leva själv resten av mitt liv. Ingen kommer älska mig och jag kommer aldrig få några barn.
Jäklar vad jag ser fram emot att fortsätta leva...

Förövrigt är jag nöjd med klippningen däremot var min vilja att bli blond igen, men jag blev bara ljusbrun. Misslyckat!
Tyvärr ingen bild eftersom jag är på världens sämsta humör och vill bara gråta när som helst pga alla omständigheter.
Fuck fuck fuck vad jag hatar livet!