Jag vaknade upp och låg själv i sängen jag hade spenderat natten i. När jag somna låg du brevid mig men nu var du borta.
Jag gick upp och så mig omkring. Jag är i ett hus som inte är mitt.
Jag går förbi badrummet där dörren står öppen. Där inne står en utav mina klasskompisar från lärarhögskolan och hennes mamma står i dörr öppningen. Du sitter vid frukostbordet och har ätit frukost.
Allt är fortfarande förvirrande och underligt.
Sedan är det dags för min klasskompis att gå. Eftersom du är en gentleman av alla dess slag så följer du med henne.
Jag går tillbaka till de rum jag sovit i. Tittar mig omkring och ser att du har glömt din väska, din sovsäck och massa andra saker. Jag fick känslan att jag borde springa efter och säga att du glömt alla dina saker, du ska ju inte tillbaka hit sen och jag vill inte att du måste tillbaka för att hämta dina saker en annan dag.
Jag tittar ut genom fönstret genom persiennerna och där får jag se er två gå.
Känslan som for genom kroppen, som ett rus går inte beskriva. Jag ser er hålla varandra i handen. Ni skrattar båda två och jag ser hur känslor lyser i dina ögonen, och i hennes.
Då står det klart för mig att du har inte glömt din packning, du ska komma tillbaka.
Jag tittar genom fönstret och ser er springa bort med lyckliga steg.
Mitt hjärta brister och jag vill bara gråta, men det står endå klart att nu måste jg låta dig gå, du är lycklig med någon annan, du älskar en annan.
Tårarna rinner från mina kinder men jag känner endå att jag gjort rätt val. Jag kan inte älska en person som älskar en annan.
Jag öppnar mina ögon och ta ett djupt andetag. Det första jag ser är du. Du ligger i sängen brevis mig i min familjs husvagn. Jag kippar efter lust, det var bara en dröm, det var bara en dröm. Men jag kan inte slappna av. Jag vet att denna dröm någon gång kommer att bli sann. Jag vet hur jag kände mig i drömmen och samma känslor kommer då att uppstå i min kropp igen.
Denna dröm har satt sig som en käpp i huvudet och vill inte försvinna. Varför måste alla dåliga otäcka drömmar fastna för?
Tur att det bara var en dröm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar