måndag 1 juni 2009

24/11 2006 - 1/6 1009

Det finns inga ord som beskriver hur jag mår nu.
Efter att haft en väldigt jobig tid med min sambo så i går natt tog jag äntligen tag i diskussionen "vad fan är det vi håller på med?"
Detta ledde till att vi nu har gjort slut.
Vi var tillsammans i 2.5 år och mycket har hänt under den tiden.
Jag grät hela natten igår och har gråtit non stop hela dagen idag. Tur att det är tillåtet att gråta för det är fan det skönaste som finns. Att det finns någon som tröstar en behövs inte. Jag mår bäst av att må dåligt och gråta i några dagar och sen ta kontakt med omvärlden.
Men nu käner jag att jag måste få skriva av mig.

Kärlek gör ont!

Igår natt mådde jag riktigt illa. Höll på att spy flera gånger. Jag är en vekling. Idag känns det lika dant. Magen ilar, är hungrig men ja har ingen matlust. En stark känsla av illa mående sitter i halsen. Det värker i halsen för att jag försöker att inte gråta. Jag försöker vara stark men det går inte.
Tårarna rinner och snoret lika så.
Fy fan för sånt här. Men tyvärr genomlider vi alla det och det är det som gör oss starkare.
Jag har en gång rest mig efter en riktigt hjärtekrossare och då ska jag fan göra det igen. Det tvivlar jag inte på. Men det gäller att invänta den dagen. Det kan ta flera månader eller till och med år.

Han tog ledigt från jobbet idag också för att vi skulle kunna diskutera vem som tar vad av sakerna vi köpt gemensamt. Fåglarna valde vi att sälja, hoppas nu bara dom blir sålda. Riktigt tungt har det varit.

Ikväll åker jag hem till mamma och pappa och gråter ut. Vill inte sova här hemma.
Vi har inte bestämt riktigt när han ska flytta ut. Han måste ju flytta ut grejer och liknande. Jag känner väl att jag inte riktgit vill vara hemma då. Se han gå iväg med alla grejer och sen säga hej då för en sista gång. Jag pallar inte sånt. Jag är mer en person som flyr från problemet än stannar kvar.
Vad finns det mer att säga. Allt känns skit. Riktigt skit.
Jag fattar bara inte varför han har gått och dragit på det. Låtit mig leva i hoppet att det blir vi två i framtiden, att vi ska flytta och byta upp oss lite. Det har han till och med sagt själv. När du får jobb så kan vi flytta bla bla bla. Om man då redan vet innerst inne att det aldrig kommer hända, varför då föra någon bakom ljuset?
Han svar var att han inte viste hur han ville göra. Vilket jag kan godta men det är inte snällt mot personen eftersom känslor är det sköraste som finns.

Jag älskar honom i alla fall men jag hoppas det försvinner...


Miss you like hell

1 kommentar:

Triss i Damer sa...

Men lilla gumman. Jag tycker så synd om dig. Kärlek kan ibland göra ont tyvärr. Men jag vet att du inte alls är någon vekling, du är starkare än vad du tror. Du kommer klara detta och du kommer dessutom gå rakryggad från det hela. Du är stark! Klart att det är okej att gråta.Gråt så mkt du behöver och när du känner du dig redo finns vi här. Eftersom vi alla är lediga i sommar så har vi all tid i världen att träffas. Du behöver bara ringa, jag hoppas att du vet det. Jag tänker på dig iaf och ger dig även en stor kram. Jag är inte troende, men har nog alltid trott att saker och ting händer för en anledning. Så det var väl inte meningen att ni två skulle spendera era liv tillsamans. Du ska se att det väntar något riktigt bra för dig runt hörnet. Det kanske dyker upp då du minst anar det. Nu är det sommar iaf, så då kan du ta det lilla lugna och sedan har du ju ditt jobb att se fram emot i agusti. Än en gång jag är hemskt ledsen för er skull. Kram gumman <3