Bussar

Jag blir smått irriterad på hur bussarna i dag ser ut.
Massa platser så man kan sitta och så kan man ju stå förståss.
Men dom har glömt en jätte viktigt sak.

Vart ska barnvagnarna/rullstolarna stå?

Det får plats fyra barnvagnar på en av bussarna. Man kommer då också lätt förbi om man vill passera vagnen.
Men dom bussarna, dom nyaste tex. 726 då. Där får ingen barnvagn plats. Eller jo en typ.
Men det är svårt för vagnen att komma in. När den väl är inne i bussen, kommer ingen förbi. Sen när vagnen ska ut så får den krångla igen. Alla ska väl få åka buss? Barnvagnar/rollstolar också!

Idag när jag åkte till skärholmen var vagn platsen full redan när bussen lämnade tumba. Bussen går bara 2 gånger i timmen för övrigt.
När bussen stannade vid hållplatserna var det hela tre barnvagnar som inte kom på bussen för att det var för fullt. Dom fick helt enkelt vänta till nästa buss. Men tänk om den också är full då?
Vad tänkte dom som designa bussarna? Ingen av dom hade barn i alla fall, det är en sak som är säker.

När jag får barn (om jag får) så ska jag inte åka buss. Det är så jäkla krångligt och jag vill inte krångla. Ingen bil har jag heler så jag får väl gå till skärholmen om jag ska dit. Eller till IKEA och sen gå hem också med vagnen och ikea grejerna som jag shoppat.
Buhu vilken mardröm.

Gör något åt bussarna, låt barnvagnar/rullstolar få plats!

Unga mödrar

Tv programmet unga mödrar som går på tv kl 18:30 på 5:an är ett av mina favorit program.
Varför vet jag egentligen inte. Men jag sitter alltid och ler åt dom helt underbara söta barnen.
Min biologiska klocka har verkligen börjat ticka.
Skulle min sambo läsa detta skulle väl han bli rädd, packa sina grejer och dra.
Men jag måste erkänna att jag vill verkligen ha barn nu.
Kanske är det bara en period, jag vet inte.
Vist vill jag kunnde försörja mitt barn och därför behöver jag egentligen få ett jobb innan. Men jag vill ha mitt första barn innan jag är 25 år och så är det bara.

Jag vill vara en ung mamma.

Inte för att det är något fel på äldre mammor, absolut inte. Men jag vill vara en ung mamma med många barn. Helst 4 stycken, men lär ju få nöja mig med 2. Inte många killar som vill ha 4 barn inte.
Suck...kan jag inte bara vara färdig i skolan nu så jag kan börja mitt riktigt liv. Ett liv med familj.
Jag är skogstokig och knäpp jag vet.
Det som hände förut har faktiskt satt sina spår på ett eller annat sätt.
Men jag är endå glad att det gick som det gick.
Allt tar sin tid helt enkelt!

Vi se det snöar!

Vi ser det snöar

vi ser det snöar

det var väl roligt

HURRA

Nu blir det vinter

nu blir det vinter

som vi har önskat

HURRA

Nu ställer tågen sig in

och vänta man får

man fryser och skriker

och vad långsamt allt går

Tänker du som en mördare?

Tack Tessan för att du påminde mig.

Svaret på mitt påstående för länge sedan om en kvinna som såg en stilig herre på en begravning och mördade sedan sin syster. Varför?

och "svaret"...

Anledningen till att kvinnan mördade sin syster är för att hon vill gå på en begravning för att kunna se den här mannen igen.

Detta påstående har tydligen ställts till typ massmördare osv. De alla har svarat lika på frågan. Det är alltså svaret ovan.

Vi som inte är några mördare eller något tror att kvinnan mördar sin syster pga av ett svartsjukedrama eller liknande.

Känns skönt att veta att ingen av mina vänner tänkte i mördarens tankebanor.

Inte heller min pojkvänn =)

Haha men lite kul är det, även om det visar sig vara totalt åt skogens största lögn.

Men I don't give a dam!

Jag har blivit mobbad!

Dagens händelse är endå den bästa någonsin.
Jag åkte hem från skolan...åkte ner för rulltrapporna på södra station och i rulltrapporna som åker upp åkte en gammal gammal herre.
När vi möttes liksom...så ba helt plötsligt
- Din tomteluva!
Ööööh okeeey?
Det värsta var ju att han var ju arg också. Han typ fräste orden.
Hahah jag kunde inget annat än att storgarva. Jag vet att jag ser mongo ut men det är kallt och jag var tvungen att ha en mössa. Tyvärr var det ju ingen tomteluva utan detta var mer en kondom mössa liksom. Haha dagens händelse.

Nästa grej är dessvärre mindre rolig.
Känner att jag är en stor besvikelse för min grupp i skolan just nu.
Först är jag sjuk i tre dagar och har inte varit med och planerat vårat examination vilket jag mår skit över för det känns som jag ba hänger på dom som på ett banan skal men så är det inte.
Men nu idag så gick jag till skolan, fast jag har ont i huvudet, ont i halsen, öronen, magen och jätte trött (jag är alltså fortfarande sjuk) för jag vill inte vara borta något mera. Och så skulle vi fortsätta att skriva på arbetet och så fick vi två punkter var.
När jag vlde mina punkter viste jag exakt vad jag skulle skriva om och refera till. Men på hemvägen hände något. Allt försvann. Så nu .. från kl 11.30 har jag suttit och gnuggat mina små knölar i hjärnan men hittar inga ord för vad jag skriva.
Nu har jag ju skrivit men det blev hur jävla kasst som heslt, ingenting med det jag skulle skriva om och jag hatar mig själv. Inte nog med att jag är borta så när jag väl ska göra någotning så blir det inte alls bra, det blir ur dåligt helt enkelt.
Tycker synd om min grupp som tvingades vara med mig.
Jag borde vara i en egen grupp så inga andra kan se hur dålig jag e.
Usch jag behöver ett ordentligt lov.
Förlåt gruppen!

Darling <3

Livet går verkligen upp och ner. Lika så humöret och kärleken.
Nu är kärleken ganska bra igen.
Jag är glad, min sambo är glad och vi pysslar om varandra.
Ungefär som ett förhållande ska vara. Undra bara hur länge de håller i sig?
Eller är det bara lugnet innan stormen?
Ne nu ska jag inte vara negativ utan positiv.
Mitt liv är bra och jag älskar mig själv =)
...och min sambo <3

Sjuker!

I går eftermiddag började jag känna mig allt segare och segare.
Jag hade ingen lust att gå till träningen, jag mådde helt enkelt piss.
Men jag gick endå och jag kände hur jag allt mer mådde dåligare och dåligare.
När jag kom hem började jag frysa, tre sekunder senare svettades jag och sen frös jag igen. Inge bra tecken det där inte. Dock hade jag ingen feber enligt min sambo. Vi har ingen temp så kunde inte kolla heller.
När jag vaknade imorse kändes det som jag hade blivit överkörd av en tung lastbil. Jag hade ont i halsen, tjockt äckligt snor som gjorde mig illamående, ont i magen, ont i huvudet.
Så fort jag ställde mig upp kändes det som om jag skulle svimma och spy på en och samma gång.
Det blev en lång morgon, mesta dels av tiden låg jag dubbelvikt i sängen.
Men endå tog jag tappra steg till bussen och åkte till skolan.
Det var en ute dag på schemat.
När jag var där började jag frya och svettas, frysa och svettas, yrseln och illamåendet sattes fart igen och jag var tvungen att sitta ner större delen.
När det hade gått en timme och jag hela tiden funderade på vart jag skulle kräkas någonstans utan att någon skulle se så bestämde jag mig för att åka hem.
Väl hemma låg jag i sängen, fram tills nu faktiskt. Var inte på någon träning heller. Jag skulle verkligen behövt gå eftersom det var sista fristående träningen innan tävlingen. Men jag mådde så dåligt.
Jag mår fortfarande skit dåligt, men behövde skriva av mig lite så tog modet till mig och satte mig här.
Jag hoppas att jag mår bättre imorgon för vi ska ha grupparbete och jag vill inte svika min grupp. Men å andra sidan vill jag inte sitta och må dålig eller smitta de andra.
Hoppas hoppas hoppas jag blir bättre. Jag har verkligen inte tid med att vara sjuk!

Denna eviga depp

Att man aldrig ska komma ur denna depp. Är det inte det ena man oroar sig och är ledsen över så är det ta mig fasiken det andra.
Det är fortfarande lite skakigt mellan mig och sambon.
Det känns i kroppen att vilken sekund som helst är det slut.
Jag är livrädd varje gång jag kommer innanför dörren och ser att hans saker är borta.
Jag gräver verkligen min egen grav!
Jag hoppas att jag har fått allt om bakfoten.
Igår kändes det bra, idag känns det desto sämre.
Är det för att han inte är hemma nu kanske? Men så fort han kommer hem så är det en bekräftelse på att han faktiskt har stannat? Inte vet jag.
Jag är cp i hela huvudet i alla fall det är en sak som är säker.
Jag hatar mig själv för att jag går tänker sånna tankar. Jag har väldigt lätt för att må dåligt, jag funderar så mycket...
Blä på det, och blä på allt!

Tuggummituggande idioter, håll käften!

Det finns många saker som jag verkligen stör mig på oavsett vilken person det än är.
Folk som...

• smaskar
• tuggar med öppen mun
• smackar när dom pratar
• pipnäsa (när man andas så piper det i näsan)
• snarkningar
• slickar på fingrarna för att vända blad i en tidning/bok
• hostar
• snorar
• slickar på en klubba
• slurplar

Ja listan går att göra ännu längre tro mig.
Men det som stör mig absolut bland det värsta är människor som inte kan tugga tuggummi med stängd mun och framför allt tugga så att det inte låter.

ÄR DET SÅ SVÅRT?!

Svaret är nej för en normal människa som har hyfs. Man tuggar inte tuggummi med öppen mun utan man tuggar med stängd jävla mun och gör så att det inte låter. Framför allt inga bubblor!

Imorse när jag åkte till träningen så satte det så klart en tant framför mig, eller tant var hon väl inte, men hon var en mamma till en tonårsunge som satt brevid.
Båda hade tuggummi och så klart så har mamman inte lärt sig att tugga tuggummi med stängd mun. Jag kunde exakt se vad för tuggummi sort hon hade. Det är helt otroligt.
Stirrade blint på henne och tänkte under tiden att jag vill helst av allt be henne hålla käften och tugga med stängd mun som normalt folk, meeeen jag gjorde inte det.
Inte nog med det så satt det en tjej och tugga precis lika intensivt på sitt tuggummi när jag åkte in till stan efter träningen.

Nu ska jag tala om att jag har faktiskt musik som jag tar upp för att slippa dessa ljud. Men eftersom vissa människor tuggar så jävla högt så hör jag det genom musiken och nej jag överdriver inte eller inbillar mig. Det är sant!

Det är faktiskt grymt jobbigt att gå och irritera sig på folks olika ljud. Man blir galen. Men ljud är det värsta jag vet. Ungefär hur många diggar en tickande klocka när man ska sova?

Min sambo frågade mig om jag fick välja mellan att bli blind eller döv. Jag tvekade inte sekund på att välja att bli döv. Han tyckte jag var dum i huvudet. Han skulle inte kunna leva utan att höra ljud. Är jag så ful så han skulle kunna leva utan att kunna se mig?
Men det var inte grejen. Tänk vad skönt att slippa höra folk...
Jag sover föresten med öronproppar och det är ta mig fasiken den bästa uppfinningen!

Systrar

För alla er som inte fick någon syster tycker jag faktiskt lite synd om.
Jag har hela två yngre systrar. Den ena tycker jag bättre om än den andra
Närå tycker om båda lika mycket.
Men mellan mig och den ena skiljer det för att vara exakt 1 år och 9 månader medans det skiljer 6 år mellan mig och min yngsta syster.
Jag och min äldsta lilla syster har aldrig kommit överens. Vi har alltid bråkat, dragit varandra i håret, slagits. Ja vi har till och med haft världens slagsmål när vi var si så där 16, 14 år.
Vi har hatat varandra och jag tror faktiskt inte jag har hatat någon så mycket som min egna lilla syster. Eller jo det finns en person. Men hon är hatat av alla så jag behöver inte äns nämna hennes namn. Allvarliga problem har hon och har alltid kommit upp som samtalsämne vid middagsbordet bara för att hon är såå *grrrrr* a men det var inte henne jag skulle skriva om.

Nu så bor varken jag eller äldsta lilla syrran hemma. Vi träffas typ 2 gånger i veckan då vi tränar gymnaster tillsammans.
Nu är hon min allra bästa vän!

Vi snackade om det i går när vi fönster shoppade inne i stan.
Ingen känner mig som hon gör. Man kan verkligen vara sig själv när man är med syster liksom.
Vi kan prata om allt: bajs, sex, utslag ja men verkligen allt utan att skämmas.
Är det kanske därför som man ofta blir bästa vän med sina syskon.
Jag skulle aldrig i livet prata bajs med mina kompisar tex eller nått åt det hållet. Kärleksproblem fine (OBS engelskt uttal tack) men inte utav det pinsamma hållet. Men med syster går det hur bra som helst.

När jag får barn så ska jag ha minst 3 st. Helst vill jag ha 5 stycken. Tyvärr vill inte min sambo ha det så jag får väl bara 2. Eller jag kanske inte får ett enda =(

Torsdags träning

För att flika in med lite positivitet i bloggen så kan jag tala om att jag har världens bästa gymnaster.
Går dagens träning var hur kul som helst.
Vad ska jag göra utan er alla bruuuuudaaar?
En hel skön grupp, världens bästa!

Relationer!

Ja efter att jag har gått och irriterat mig på min sambo så har han gått och tröttnat på mig.
Men sånt är livet.
Just nu ligger vi i ett dilemma. Kommer vår relation att bli bättre? Ligger vi i ett lågtryck bara nu och kommer vi att komma upp?
Jag hoppas innerligt att detta inte är slutet på vår relation för hur mycket jag än går och irriterar mig på honom, så älskar jag han över allt annat <3

Kärlek och relationer är inte lätt. Lätt kommer det nog aldrig bli heller.
Jag har tagit min sambo för givet. Att vad jag än gör eller inte gör, så kommer han stanna kvar. Men nu är gränsen nådd och vi har diskuterar om vi ska lämna varandra.
Har inte sovit en blund inatt. Alla ord har legat och gnagt i huvudet.

Livet går upp och ner och allt kommer att bli bra.
Hoppas jag i alla fall!

Krossat hjärta

Nu är jag så trött på min sambo så jag håller på och gå i taket.

Jag får göra allt hemma. Städa, tvätta kläder, rensa avloppen, grovstäda.

Diska och laga mat delar vi på MEN på senare tiden så har jag bara lagat mat.

Han kan leva på luft vilket han gör dom dagarna han ska laga mat.

Vi har olika mat dagar. Jag ska laga mat dom dagar jag inte har träning (så jag åker direkt från skolan till träningen) och han ska då diska när jag lagar mat och tvärt om.

Han kan svälta men det kan inte jag. Jag vill inte ha middag klockan 21 varje kväll bara för att han inte orkar laga mat.

Är det svårt att jobba en dag, träna och sen laga mat och sen spela dator spel?

Tydligen är det jätte svårt då det alltid blir jobba, träna, spela, spela, spela och sova.

Ingen mat.

Detta är ett urtråkigt inlägg med inget sammanhang men jag är verkligen trött på att vara den enda vuxen hemma.

Människan mår inte bra av att svälta och min sambo svälter mig!

Jag vill ha mat!

Ok att vi bestämmer att jag lagar all mat. Men då får jag verkligen göra allt hemma.

Det enda han gör är att sitta på sitt feta arsle och spela de där jävla datorspelet.

Blir verkligen trött.

Väx upp eller dra för jag orkar inte längre!

(fast det vill jag ju egentligen inte, men wtf någon måtta får det ju vara)

Skillnader mellan killar och tjejer

En ganska solstark skillnad.
Hade föreläsning om det idag. Tänker inte gå in på det men ska berätta lite om det roliga talesättet att killar inte kan göra två saker samtigt.
Alla har vi olika centra eller centrum (vet inte exakt vad det heter) men liksom synen, hörsel, balansen osv. Killarna centra ligger liksom med mellanrum mellan varandra och arbetar dom med sin syncentra (tex. tittar på tv) så gör dom verkligen det.
Tjejers centra är mer samanbundna och vi arbetar med flera centrum på en och samma gång. Därför kan vi laga mat och prata i telefonen samtidigt tan problem. Men killar kan helt enkelt inte.
Detta kommer från förr i tiden. Männen var ute och jaga och då var dom tvugna att vara så fokuserade på enbart jagandet. Deras hjärna har sedan inte utvecklas speciellt mkt mer på det sättet.
Så talesättet stämmer helt enkelt om man ska dra alla över en och samma kam.

Sen till något intressant.
En tunnelbana/buss/tåg kommer in på perrongen.
Du går på och det är inte mycket folk där. så det finns gott om sittplatser.
Vad gör du?

Jo helt klart. Går och sätter dig så klart!
Varför?!
Jo för att vår kropp lever fortfarande kvar i denna "förra länge sen".
Kroppen måste vara utvilad för att kunna vara beredd på att fly i vilken sekund som helst.
"Man vet aldrig om en dinosaurie kliver på vid nästa hållplats" För att citera min lärare.

Några visdomsord!
Man kan lära hjärnan att borsta tänderna varje morgon och kväll. Ett beteende som vi måste lära hjärnan då det inte är självklart för den. Men det går endå att lära sig det.
Därrmot kan man inte lära hjärnan att röra på sig. Och då menar jag inte att hjärnan ska börja spela basket utan att hjärnan sänder signaler till kroppen som säger åt oss att nu ska vi röra på oss. Vi är lata vi människor!

En gåta

En kvinna var på en begravning.

Där fick hon syn på en stilig herre, den finaste hon någonsin hade skådat.

Efter begravningen pratade hon med de andra i sällskapet om denna herre.

Vem var han?

Men ingen förstod vad hon pratade om.

En kort tid efter, mördar hon sin syster.

Varför?

Skriv en kommentar om vad du tror.

Det är väldigt roligt då det du svarar visar vem du är som person.

Drömmar

Det är konstigt hur drömmar kan påverka en.
Jag och min sambo bråkade igår. Eller inte bråkade men vi vart arga på varandra och slutade med att vi inte pratade med varandra på hela kvällen, inte ens när vi gick och la oss. Det kändes som om jag sov ensam inatt, ingen att hålla om eftersom vi båda var arga på varandra.

Men...........till saken.

Alltid när jag lägger mig arg på min sambo, eller när jag lägger mig och han är arg på mig, så drömmer jag alltid oroliga drömmar om han och mig. Inte så konstigt kanske.
Det brukar framför allt alltid handla om att han är otrogen och liksom inte bryr sig om att han är det utan han kan mitt framför näsan hångla med sin nya tjej, titta på mig och flina.
När jag sedan vaknar nästa morgon så känns det precis som om det har hänt. En konstig känsla i magen och i luften. Det går inte att förklara.
I morse var det så hemskt att jag var tvungen att gråta en skvätt innan jag kunde bli normal.
Det är ju helt galet. Det var en dröm, men endå mår jag så dåligt så att jag börjar gråta.
Det måste väl endå visa att jag verkligen älskar min sambo?
Eller är jag sinnesjsuk på något sätt?

Jag har i alla fall mått piss hela dagen idag. Jag som har varit ledig och allt. Bajs!
Dessutom blev jag väckt imorse av en förälder från mina småbarn. Bajs!
Inge roligt att bli väckt, även fast det var ett bra samtal där jag fick en massa creds men iaf.
Bajs dag!

Jag har fått nog!

Att komma direkt till en träning med 30 små 6 åringarn från en hel dag i skogen, är och kommer aldrig vara en lätt uppgift.
Man är redan helt slut innan träningen och man är definetivt helt slut körd efter träningen.

Efter dagens träning börjar jag fundera om jag hatar barn.
Seriöst..jag klarar inte av mina små 6 åringar längre. Jag vill bara gå hem och aldrig mer komma tillbaka.
Dom (vissa då andra sköter sig som änglar) lyssnar aldrig på vad man säger. Dom gympar inte heller utan springer bara runt och förstör och busar med varandra. Vi ledare behöver inte ens vara där känns det som. Vi gör endå ingen nytta.
Jag skriker inte på barnen och jag håller ilskan inne. Jag får bita mig i tungan för att inte göra det jag allra helst vill göra. Vilket är...

Ställa mig framför barnen, skrika att dom ska hålla käften.

Helst så mycket så det spottas på dom också.

Mitt huvud ska sprängas och barnen ska gråta och vara så

rädda att dom aldrig mer kommer tillbaka.

Men jag har vett nog att inte göra så, jag vet att jag aldrig kommer göra det heller. Jag skjunker inte så lågt, även om jag nu har nått botten med mitt tålamod. Men jag är rädd för mig själv att jag äver huvudtaget äns kan tänka sånna tankar. Men det skulle vara en sådan lättnad för mig.

Jag känner mig som en misslyckad lärare och känner att jag borde nog inte bli lärare.
Detta är verkligen ett prov hur jag som pedagog är, hur jag handlar i sitauationer som denna.
Jag vill bara gråta och jag vill verkligen sluta som ledare för den gruppen. Men å andra sidan vill jag bara komma tillbaka till ännu en träning och verkligen försöka att få alla barn att vara tysta och få med mig alla. Jag ser det som en utmaning. Men det är just som när man gått hem och framför allt när man är inne i träningen som man bara vill gå hem igen. Men nu när jag är hemma längtar jag tillbaka till träningen.

Jag har en gymnast som aldrig lyssnar, alltid springer runt och gör annat. Henne jobbar jag verkligen med och har förut sett henne sm min störta utmaning. Jag har inte kommit fram till någon lösning än, men jag är en bit på vägen. Hemligheten var att ge henne en guldstjärna (fantasi gulstjärna alltså) när hon förtjänade det. Tillsammans kom vi fram till varför man skulle få en stjärna och när.
Hon glömmer alltid bort stjärnan men påminner man henne (räcker med två gånger, en gång innan pausen och en gång efter) så är hon som en ängel..
Nu har jag fyra tjejer, alla bästa kompisar som är min största umaning och som gör att jag bara vill sluta. Det spelar ingen roll hur man särar på dom eftersom dom alltid kommer att hamna två och två i samma grupp.

Om någon har ett förslag så ge mig! Jag är öppen för allt. Desperat med andra ord =)
Nu ska jag hoppa i säng och sova.

kärlek

Det finns ju olika sortest kärlek.
Kärleken till sin familj, sina vänner, pojk/flickvänner, sin kanin eller vad vem man nu är kär i.
Man kan också vara kär i en låt.
Jag har två låtar som jag är helt såld i.
Den första är Dolly Partons Jolene. Den lyssnade jag på varje dag (om och om igen) när min sambo var i thailand i 7 veckor i januari/februari/mars under vårterminen. Jag verkligen repade skivan som petter skulle sagt!
Men jag kan bara inte lyssna sönder den.
Min kära vänn tessan har ju också fastnat för den =) Men den är ju sååå bra.

Den andra låten är jag nykär i.
Det är Detektivbyrån - E18.
Stockholmstopps SM lag (för er som vet något om gympa) har den låten som fristående.
Jag tror nog att det är tack vare dom jag gillar den låten så mycket. Ett ballt fristående till den musiken.
Nu ska vi dessutom ha den låten till vår juluppvisning. Det kommer bli sååcoolers, lovar!

Här nedan så länkar jag låtarna från youtube

• Dolly Parton - Jolene
• Detektivbyrån - E18 (dock inte deras musikvideo)
• Sthlms topp

(otroligt tråkigt inlägg jag vet, men livet är inte alltid kul, man vet inte vad kul är om man inte har haft tråkigt)

Skyddsängel

Vi hade träning ute i Tyresö idag.
När vi skulle åka hem så satte jag mig i bilen, slängde igen bildörren, men til min stora förvåning så gick inte bildörren igen, någonting var ivägen. Det rasslade ovanligt mycket ocså när jag försökte stänga dörren. Jag provade att stänga dörren försikigt och då gick den igen utan problem. Det som lät så konstogt var väl alla saker som låg och rasslade i fickan av bildörren.

Vi åkte iväg och efter 15 minuter typ så skulle jag titta på min mobil. Vet inte varför utan jag bara kände efter med handen i min ficka (som jag alltid lägger mobilen i) och mobilen var inte där!
Jag fick panik och kände i alla mina 4 fickor men ingen mobil.
Vi testade också at ringa mobilen, för mobiloen har en tendens att glida ur fickan och lägga sig mellan sätet och bildörren (vilken den gjorde på vägen till tyresö) Men vi hörde ingen mobil ringa.

Då slog det mig. Det var mobilen som hamnade i kläm i bildörren när jag skulle stänga och den ligger nu på parkeringen i tyresö.
Vi fick helt enkelt vända och åka tillbaka.
När vi kom till parkeringen åkte vi till samma parkeringsruta och dääär......helt själv ligger min mobil. Jag pustade ut och hämtade den. Den var alldeles kall stackarn.
På skärmen satt röd lack från bilen kvar och man ser tydliga repor efter att den först fastnat och sen fallit till asfalten.
Men jag fick tillbaka den iaf.
Där ligger en mobil, en iphone helt själv mitt på parkeringen. Vem skulle inte ta den (oavsett vilken mobil modell)?

Ibland undrar jag om jag faktiskt har en skuddsängel.
Den visar sig inte ofta, men ibland så, ibland!

Osynliga timmen

Den här dagen har det hänt två saker som jag bara måste få skrika ur mig.
Och för att underlätta så skriver jag två inlägg istället.

Jag vaknar i morse, av mig själv. Tittar på mobilklockan och den visar 06.53.
Men "whata fuck" tänkte jag. När började jag vakna helt utvilad så där tidigt?
Min sambo hade åkt till jobbet för länge sen då han var tvungen att jobba.
Men iaf....jag ligger och försöker somna om. Jag tänker inte gå upp förens kl 9 iaf.
Tillslut orkade jag inte ligga kvar i sängen så jag bestämde mig för att börja plugga och läsa dom där tre trista långa kapitlarna i boken.
När jag var klar med det tittade jag på mobilklockan igen. Klockan var nu 09.30 Härligt, nu kan jag ba ta det lugnt och slöa i 1timme innan jag ska iväg på träning.
Jag kliver upp ur sängen, går till köket och gör mig en kopp oboy. Sätter muggen i mikron och tittar på den lilla rutan där tiden visar. Jahap där står det att klockan är 10.31. Jag tittade en gång till för jag var helt säker på att min mobil var 9.30. Sen vet jag att jag ställde om micron förra veckan, en timme bakåt.
Jag tittade på datorns tid som även den visade 10.30. Då fick jag bråttom. Slängde på mig kläderna, svepte oboyen och gick till tåget.
Jises vilken morgon.
Min mobil har alltså ställt om sig själv till vinter tid, en vecka senare än normalt. Kul...

Cupcakes

Okeeeey....nu är det skrytitime som gäller =)
Jag gick ner till ica (utan att duscha och tvätta håret) och handlade mig en citron.
Tig självscanning eftersom det var sånna köer i kassorna.
Inte nog med att jag handlade en citron med självscanning...jag betalade med kort också!
4 kr gick hela kalaset på.

Jag gick hem och bakade...och det blev ett par jätte fina cupcakes som jag har längtat efter =)
Dock blev själva muffisarna lite halvt torra bara för att jag lät som vara inne i ugnen för länge, men hey det är faktiskt första gången jag bakar muffins på jaaa över 13 år eller nått, och då överdriver jag inte alls, utan det är helt sant. Det där med bakning har aldrig varit mitt intresse.

Här kommer i alla fall två bilder på mina fina cupcakes =)

(vill säga också at dom var super goda, ett VG får dom.

Min sambo tyckte också att dom var goda)

En ny dag med nya möjligheter

Idag har jag också börjat dagen med att läsa, läsa och åter läsa. Nu har jag bara tre kapitel kvar.
WUHU!

Men dom tar jag i morgon.
Jag ska försöka mig på bakningen idag också. Måste ner till ica först och handla den där nedrans citronen. Men ser för jävlig ut, så skulle behöva duscha och tvätta håret innan jag går ner. Men palla, det är endå bara tumba centrum.

Jag måste också bara göra en inflikare och säga att Lars och Johan Palm äger upp hela idol.
Dessutom kan ingen av deltagarna sjunga heller. Ut med packen.
Stjärnor på is (som för övrigt är ikväll) is the shit och jag får verkligen inte missa det.
När det börjar sitter jag som fastklistrad...och nu så blir även det här inlägget långt.
Bajs!