Adoption

Jag har precis tittat på "16 and pregnant" på MTV.
Det handlade om ett par som var 16 år och gravida. Paret resonerade om dom skulle behålla barnet eller adoptera det. Dom kom fram till att adoption var den bästa lösningen för barnets bästa. Det grundade dom på att dom visste att dom inte kunde ge barnet det den behövde. Ingen utbildning, ingen inkomst. Men den största faktorn var att ingen av dom tyckte att deras hemförhållande var speciellt bra och defenitivt inget hemförhållande dom ville att deras barn skulle växa upp i. Dom var så osjälviska och det var ett klokt beslut. Där kan vi snacka om att sätta barnet bästa i fokus.
Men det fanns även en ledsam del i historien, nämligen dessa tonåringarn föräldrar. Ingen av dom stöttde tonåringarnas beslut om att adoptera bort barnet. Dom menade på att dom inte tog sitt ansvar som föräldrar om dom inte behöll barnet osv. Jag höll på att bli tokig. vadå inte ta ansvar som föräldrar, det är ju precis det dom gör! Föräldrarna stöttade dom verkligen inte och det var så hemskt att se.
Inte ens när själva adoptionen var gjord stöttade föräldrarna sina barn. FY FAN säger bara!

 Jag grät genom hela programmet. Vilka starka människor som har styrkan att ge bort sitt barn. Jag skulle aldrig klara av det. Så det var både glädje tårar och sorgtårar som verkligen forsade ner för kinderna.
När mamman precis hade fött ville hon inte se barnet men endå så stod sjuksystrarna och kontrollerade barnet och tvättade och höll på precis previd. När barnet började skrika så grät jag ännu mera. Kunde inte sluta tänka "ta ut barnet från rummet då"!
Jag blev väldigt berörd av programmet men det som jag kommer bära med mig är dessa två underbara tonåringar som hade styrkan att sätta barnets bästa i fokus framför sitt eget ego.

Eftersom jag själv tror att jag kommer bli barnlös och adoption är mitt enda alternativ (jag grundar det inte på något utan det är just my luck) så är jag tacksam att det finns fler sånna människor.
Detta leder in på barnlöshet. Tänk att aldrig få uppleva känslan av att vara gravid. Det är en hemsk tanke och skulle jag bli barnlös skulle hela min värld snurra så snabbt att jag ramlade av. Självmordtankar på hög nivå skulle förekomma.
Usch, jag börjar gråta av bara tanken. Men men, vi får se vart världen leder oss och förhoppningsvis kommer allt ordna sig och bli bra. Vägen dit kommer inte vara lätt men allt kommer att bli bra!

lite tankar

Imorgon är det fredag och det känns helt underbart. Jag har, tror jag tidigare nämt, nog aldrig varit så överlycklig över att det är fredag.
Helgen bjuder på födelsedags middag på fredag med utgång. Äntligen får jag gå ut. Denna gång med mina systrar. Kommer bli hur kul som helst.
På lördag kommer jag antagligen må så dåligt så jag bara kan ta mig till toaletten. Blir ju så förbannat bakis nu för tiden. Jag tror det har med åldern att göra =/ Jag ska i alla fall försöka ta mig till träningarna också. Sedan måste jag storhandla och besöka ikea för att kanske äntligen köpa gardinfästen (som jag har jagat i två månader nu men som har alltid varit slut).
Söndag bjuder på mer kalas och sedan bara vila, vila vila och den valiga söndagsångesten. Och sedan drar veckan igång igen. Som tur är jobbar jag bara 4 dagar moooahahhaha.
Nu ska titta på Lyxfällan och sedan ska jag sova. Börjar 7 imorgon,. SUCK!

Ber om ursäkt

Det har kommit till min vetskap att några tog illa upp från mitt förra inlägg.

Inte så konstigt kanske men, ber iaf om ursäkt för det.

Hormoner

Alla har vi varit tonåringar och jag kommer själv ihåg hur jäkla jobbigt livet var just den tiden. Allt sög rent ut sagt. Mamma va dum, pappa va dum och inte tala om sina syskon. Lärarna kunde dra åt fanders och sega tanten som råkade hamna framför mig i rulltrappan, henne ville man knuffa omkull.

Mina kära gymanster i min äldsta grupp är varenda en i den perioden nu. Det tar kål på mig. Jag vill snart inte vara där för det är bara depp depp depp och eftersom jag från första början alltid är trött och depp själv (pga olika anledningar) så dras jag själv med i detta. det är skit svårt att låta bli. Jag vet inte hur jag ska hjälpa dessa arma små människor. Men vem har sagt att jag behöver?
Näe jag ska inte träna tonåringar. Jag håller mig till mina små barn istället.

Sommarplågor

Hittade en fanclub på facebook (som jag inte blev medlem i fö övrigt) som röstade på vilken låt som skulle bli årets sommarlåga.
Där var det vissa som "vi minns sommarplågan" och riktigt många låtar kom upp. Det finns ingen låt som får en att inte tänka på sommaren mer än alla våra sommarplågor.
Vi minns väl....

Daddy DJ
Bailando - Paradisio
Boten Anna - Basshunter
Mr Cool - Snook
Sommar & Sol - Marcoolio
Angel - Shaggy
Hey Boy - Teddybears sthlm
Hej hej Monika - Nic & the family
Ingen Vill Veta Var Du Köpt Din Tröja - Raymond & Maria
Dragostea Din Tei (Mai Ai Hii) - Haiducii
Glassigt - Mange Schmidt
Ingen sommar utan reggae - Marcoolio
 
Sen finns det ju 10000 andra låtar. Men jag tror dessa är det som fastnat hos mig.
Nu har jag inte lagt till alla från 2009. Där finns det ju en hel del också.
Vilken kommer bli 2010års sommarplåga? Jag har inte den blekaste faktiskt.
Hos mig kommer iaf melodifestival låtarna att spelas för fulla muggar.

Lustigt de dära

Idag är jag hemma från jobbet. Jag mår skit helt enkelt. Näsan är så full av snor så att jag inte kan andas. Ont i halsen, huvudet och är jätte trött. Igr fick jag verkligen genomlida dagen och som tur var fick jag ta ut min övertid så jag gick hem när skolan var slut. Puuuh! Och idag är jag hemma och lika så imorgon. Får se om jag kommer på fredag. Beror på hur jag mår.

Jag och D bor ju nu tillsammans. Men denna vecka har jag knappt sett honom. Hela helgen var han borta. I söndags i några timmar fick jag vara med honom men det va inte länge. I måndags jobbade jag, jobbade han och sedan skulle han till en kompis direkt efter jobbet vilket betyder att när han kommer hem ligger jag och sover. I går tisdag jobbade jag, jobbade han och direkt efter jobbet hade han fotbollsträning vilket betyder att när han kommer hem ligger jag och sover. Idag är jag hemma, han jobbar och direkt efter jobbet ska han ut med sina killkompisar vilket igen betyder att jag ligger och sover när han kommer hem. Imorgon....är jag hemma, han jobbar och direkt efter jobbet har han fotbollsträning osv osv osv. Jag har knappt sett grabben på hela veckan!!! Det är skit jobbigt. Vilket samliv har vi? Får maila varandra för att inte tappa kontakten.
Han jobbar till kl 19 på kvällarna och kommer hem vid 8. Eftersom jag går och lägger mig kl. 21-22 på kvällarna så hinner jag bara träffa honom 2 timmar per dag. Då träffade vi nästan mer när vi INTE bode tillsammans. Detta tycker jag är skit jobbigt. Vill se honom mera. På helgerna ses vi inte heller. Antigen har jag någonting med gympan eller så är han ute och flänger på egen hand.
Nä detta måste bli en förändring. Jag vill se han jag bor med mer!

trött på allt

Just nu känner jag mig bara så trött på allt. Jag har dragit på mig en förkylning vilket inte toppar mitt humör direkt. Att jag måste jobba toppar inte heller. Jag är så trött på att jobba med dom förutsättningarna som vi har det här. Jag vill inte jobba alls. Jag vill bara vara hemma och fixa och dona.

D BLI RIK SÅ JAG KAN VARA HEMMAFRU!!!!!

Men tyvärr så lätt är det inte. Jag funderar även på om jag verkligen har valt rätt yrke. Jag kanske ska sitta på ett kontor, instängd hela dagen och bara knappa på datorn. Det låter väldigt skönt. Men tyvärr försvinner ju det här med att få vara ute, vilket jag behöver. Men å andra sidan utvecklingen går ju framåt och laptop finns ju nu för tiden.
Jag är så extremt hemmakär just nu. Jag vill bara vara hemma, hemma och åter igen hemma. Till träningshallen vill jag också. Det enda jobbiga att vara där är att jag kommer hem så sent vilket bidrar till att jag är trött dagen efter på jobbet.
Allt är bara bajs. Tur att D finns och förgyller mina dagar, Utan han hade jag nog begravit mig själv för länge sen. Det är tur att jag har en solstråle som skiner upp min mörka vardag <3

The x-effect

Ligger och tittar på tv och har nu MTV på med programmet, eller förlåt, förnedringsprogrammet The x-effect på.
Programmet handlar om två ex som tillbringar helgen tillsammans. I slutet får de välja om dom vill förnya relationen med varandra eller fortsätta vara tillsammans med deras nya respektive.
När de kommer till programmet är de 4 st men bara exen får stanna. Deras nya respektive får sitta instängda i en bungalo i samma område. Där får de tjuvlyssna och titta på deras partner.
Exen har även en beröringsindikator som är kopplad till en lampa i bungalon. Varje gång exen rör varandra tänds lampan i bungalon så deras nya partner kan se när dom rör vid varandra.
Exens nya partner får också välja en aktivitet som dom ska göra (exen). Det kan vara kroppsmålning eller badminton dom får välja bland. Men det finns en hake. Den som aktiviteten som verkar minst oskyldig får man inte tjuvtitta på.

Programmet är helt sjukt. Jag tycker så synd om dom nya partnerna som måste välja att tjuvtitta eller tjuvlyssna. Det kommer fram, vad man saknar mest hos varandra, vad tycker man verkligen om den nya partnen osv. Jag skulle aldrig någonsin vilja höra eller se D sitta och berätta sånt med sitt ex.
Det är precis som om man misstänker att sin partner är otrogen. Då letar man ju efter bevis hela tiden, men vill man verkligen hitta några bevis på att han är de?
Varför utsätta sig för sånt här? Förnedrings tv är vad det är, på högsta nivå. Usch och fy.
Endå är jag inne på de tredje avsnittet nu =)

Criminal Minds

Jag har just tittat på ännu ett avsnitt av Criminal Minds. Den här sesongen som öppna upp med dockfallet och nu kidnappare, det är så sjukt bra. Det är spännande och lite läskigt faktiskt.
I föregående sesonger så har det bara varit liksom det gamla vanliga, någin dör dom löser fallet. I och för sig tyckte jag det var bra då också. Men nu är serien ännu bättre, jag sitter som på nålar hela tiden. Så sjukt bra!
Kvällens avsnitt handlade om barnkidnappning. Hela kroppen rös när kidnapparen la ett utav barnen i en kista och sedan krimerade barnet. Att sedan den andra kidnapparen maler ner ben och kotor till aska och sprider ut de över ett par rosor får mig att rysa.
Det värsta av allt är att USA har ett stort antal barn som försvinner varje dag så detta skulle väl kunna hända i verkligheten?
När jag och min familj var i USA såg man fotografier med barnasikten sitta på anslagstavlor i matbutikerna.
Mamma och pappa lämnade oss tre systrar i bilen när dom skulle checka in på ett hotell. Receptionisten reagerade väldigt underligt när mamma och pappa berättade att deras barn satt kvar i bilen medans dom var där inne. Hon berättade då att det är flera barn som kidnappades varje dag, ibland är det en vanlig biltjuv som ska sno bilen och skiter fullständigt i om det sitter folk i bilen eller inte.
Detta får mig att tänka på hu vrickan våran värld är. Vi är precis som djur. Vet vi verkligen skillnaden på rätt och fel?