Nu och då

När jag bodde hemma hos mina föräldrar ville jag flytta hemmifrån så fort jag bara kunde.
Nu när jag bor själv vill jag flytta hem igen.
När jag bodde hos mina föräldrar fick jag allt serverat. Det fanns alltid mat hemma och mamma lagade middag varje kväll. Mamma tog hand om disken och även tvättet. Tvättet enbart bara för att vi inte har komunalt vatten där ute och måste spara på vattnet, så därför fick mamma tvätta. När vi bodde i vretarna skötte jag min egen tvätt från och med att jag var 13år.
Det fanns alltid någon som tog hand om en när man var sjuk. Kom med maten till rummet och så vidare.
Dom enda utgifterna jag hade var bensin pengar och mobilräkningen. Den enda inkomsten jag hade var studiebidraget och gympa pengarna.
Men allt sånt där förändras när man flttar hemmifrån.
Nu får jag laga min egen mat, tvätta, diska, fler och dyrare utgifter men jag har en lägre inkomst.
Ingen som tar hand om en när man mår dåligt. Det är konstigt igentligen hur vi människor (eller jag framför allt) är beroende av andra. Inte att andra ska göra mina sysslor utan bara att få mänsklig beröring.
Aja nu längtar jag i alla fall hem. Orkar inte laga mat, har ingen fantasi. Det är inte direkt hallelulia kul att laga mat till sig själv.