Dom var också med uppe i värmland, fast min mormor är jätte sjuk.
Hon har diabetes och hjärtproblem. Tror hon har fler allvarliga sjukdommar också.
Åker in och ut på sjukhuset hela tiden och har gjort det så länge jag kan minnas.
Hon kan inte gå själv utan måste ha hjälp med en grej jag inte kan namnge nu för jag kommer inte ihåg vad den heter. Det är tungt för henne att sätta sig ner och även att ställa sig upp.
Hon är en levande pillerburk och tar ca. 20 tabletter om inte mer varje dag, flera gånger om dagen. Även ett flertal sprutor tar hon också.
Dessa sprutor att hon måste urinera väldigt ofta. Så tänk då en resa på 5 timmar, sitta stilla i en bil och dessutom behöva stanna 1 gång i timmen för att kissa.
för ca 1-2 år sedan höll mormor på att coolovippa men var stark och överlevde.
Hon tar nu en dag i taget och vi andra runt omkring henne med.
Min mormor är 66år och min morfar är 67år. det träffades när det var ca 18-19år (tror mamma). De gifte sig när de var 20 respektive 21år och dom har hållt ihop sen dess.
Jag avgudar verkligen dom. Dom har hållt ihop så pass länge.
Sen ska min morfar ha en stor eloge som får ta hand om min mormor.
att stanna 1 gång i timmen för att hon ska kissa, bara det hade gett mig rök ur öronen haha.
han hjälper henne på toalettbesöken, i trappor, up och ner från sittplaster, ja you name it.
Han får göra allt helt enkelt. Dessutom är mormor en Erikssonare och vi har vårat temperament och vill gärna bossa över andra.
Det som min morfar gör till min mormor blir jag nästan tårögd av. Att hjälpa den man älskar mest av allt på hela jorden. så vill jag också ha det. Ha någon som man kan lita på hjälper än i alla lägen.
Jag och mitt ex hade en diskussion förut "skulle du stanna om jag blev förlamad eller något annat hemskt". Inte mycket att lite på den grabben inte.
Jag skulle i alla fall stanna och hjälp till.
Precis som min kusin säger
Att existera är att känna sig behövd av någon annan
Det är precis så jag känner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar