Dagen före...

....midsommar och allt var som det skulle.
Jag tog bussen ut till mamma och pappa. Det var hur mkt folk som helst på dom landet bussarna. När jag går till busshållsplatsen så ser jag ett gäng killar. Oh nej mitt ex!
Mitt hjärta började slå som bara den av nervositet. Var dom tvugna att ta mjust den bussen jag ska ta.
Jag kände absolut inte för att gå fram och hälsa så jag stannade en bit bort och vände näsan åt ett annat håll och sedan sprang jag på bussen när dörrarna öppnades, satte mig och började fixa med mina hörlurar.
Jag är en nörd jag vet, men det kändes så hårt att veta att förr hade jag stått där med dom och skrattat och ha höga förväntningar inför helgen osv. Men nu kände jag bara att jag ville gråta. Jag är inte välkommen där längre. Av den anledningen ignorerade jag dom.
På bussen sen trode jag att dom skulle hälsa på mig men icke. Det tog några minuter innan mitt ex hälsade och då hälsade även de andra. Sen pratade han med mig hela vägen. Det kändes konstigt och konstgjort. Jag hade hellre velat skitit i dom. I och för sig hade jag mått lika dåligt i alla fall. När sedan dom fick skjuts från bussen och inte jag gjorde saken inte bättre. Då brast allt. Men tillslut komm mamma och hämtade mig.
När jag kom fram låste jag in mig i mitt hus och bara grät. Jag har något allvarligt fel.
Resten av kvällen var ganska ok. Satt och pratade med familjen och dom fick mig på bättre humör. Love my family!

Sen igår natt så var det ju förfest på alla håll och kanter. När grannarna började spela Mr Cool på väldigt hög volym så man hörde varenda liten ton i låten släppte jag all aggresion och skrev att dom skulle sänka musiken. Givetvis sa jag snälla och ursäkta innan. Sedan sänktes musiken och jag satte in öronproppar och somnade sedan.

Detta kommer bli den värsta midsommar i hela mitt liv. Idag ska vi gå till midsommarstången och allt sånt. Där kommer vi ses. Jag har ingen lust att gå dit alls.
Som sagt...jag väntar mig den värsta midsommar jag någonsin haft denna helg!