Jag sov hela natten lång. Hur skönt som helst.
Körde min mor och min syster till bussar och tåg på morgonen.
Sedan spenderades min dag framför datorn här ute hos mamma och pappa och sedan åkte jag hem.
Jag hämtade upp min sambo som nu har blivit mitt ex. Han hade några saker kvar hos mig som vi tillsammans packade in i bilen och grejsa.
Konstigt nog så var det inte så deppigt. Eller jo lite, men det var endå inte sååå deppigt.
Vi pratade och skrattade lite. Så vi skiljs verkligen inte som ovänner. Men vist känns det sorgset fortfarande och det kommer det göra ett tag nu.
Som det känns nu så ska jag väl till och med klara av att se honom på midsommar som jag och min syster har sett fram emot i flera veckor. Han och jag är ju trots allt vänner. Men det jag farar mest är att se honom med en annan. Då skulle hjärtat splittras så jag vet inte om det är en sån bra idé iaf.
Jag vill föresten passa på att tacka alla underbara som stöttar mig.
Det betyder jätte mycket.
Och Sandra. Enda sen du skickade mess till mig har jag verkligen försökt att ringa dig men det har alltid kommit något ivägen eller som nu, blivit för sent att ringa.
Jag ringer dig imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar