Avundsjuka

Vill bara säga grattis till Sandra som om en vecka kommer bo mitt i kungsholmen (Kristineberg). Vilken lyckost. Som jag skrev i ditt inlägg Sandra, synd att den inte var större för så kunde jag bosätta mig där när Jimmy var i Norge haha ;)

Sen vill jag även gratta en gympakompis som i lördags fick sig en dotter. Har i och för sig inte hört eller läst något sen hon skrev att hon skulle in och föda. Men jag hoppas allt gått bra så grattis grattis. En ung mamma!

Ja det var väl de.
Sen måste jag bara skriva att när jag läser din blogg Tessan tickar min biologiska klocka ännu fortare. Hjärtat blir aldeles varmt. Jag kan inte föreställa mig kärlek till sina barn. Jag hoppas jag får uppleva det någongång i livet. Just nu kan jag knappt bärga mig. Jag vill jag vill jag vill. Känns som jag är den enda som inte har barn.
Jag vill också uppleva familjelivet. Men jag får snällt vänta. Suck!
Just nu får jag inte ens uppleva ett kärleksliv. Jag har kommit på att jag är beroende av kärlek och närhet. Jag mår verkligen piss när jag inte känner mig älskad. Alltså att mamma och pappa älskar mig räknas inte. Jag menar då av en söt pojke, eller just nu får han fan se ut hur som helst. Jag söker ständigt bekräftelse att jag duger. Får jag inte den bekräftelsen mår jag skit. Då känns det som jag kommer leva själv, utan barn och man livet ut. Usch vad tragiskt.
Men alla har vi olika syn på livet och vilken väg vi ska gå. Min väg är att gifta mig (förhoppningsvis) och skaffa barn. Bo lyckligt någonstans. Medans någon annans väg inte är den samma.

Jag har länge sagt till mina föräldrar att dom ska gifta bort mig. Jag orkar inte gå ut och leta efter någon ny, jag är för lat. Hur fan gör man för det första?! det var allt för länge sedan. Nu är inte bortgiftemål något att skojja om, men det gör jag inte heller.
Jaja...livet har sin gång men man kan välja att när som helst hoppa av den!