Hemkommen

Jag hade en väldigt trevlig vistelse i Uppsala. Pratade mycket skit och nu är jag nästan helt säker på saken, jag vill absolut INTE föda barn. Eller vad säger du Sara? Låter som sjukt läskigt, men en då världens underbaraste upplevelse.

För övrigt så glömde jag mina öronproppar hemma. Ja och det resulterade i att jag sov på sandras köksgolv. Det var hårt, men jag kunde äntligen sova för jag hörde inga snarkningar eller andningar. Hatar att vara så känslig. Underligt att man ens kan vara så.

När jag kom hem skulle jag träffa D. Satt själv hemma först och titta på tv. Allt annat är ju hemma hos mamma och pappa så hade inget och göra i 3 timmar innan jag skulle åka till D. Ok att jag börjar tidigt att göra mig iordning när jag ska någonstans, men jag kan inte duscha i 3 timmar.
Att träffa D igen efter en vecka var otroligt mysigt. Jag hatar verkligen att det känns så rätt att ligga i hans famn igen, eller hålla hans hand. Titta han i ögonen och man inser att båda är lika förälskade Blä, spyr på all kärlek snart. Men det känns så jäkla underbart.
Just nu går jag bara och väntar. Jag tänker inte dra upp diskussionen. Det får räcka med att jag öppnade min käft och gjorde så vi gjorde slut. Jag tänker inte vara den som eventuellt avslutar det fina vi har nu. Jag vill inte avsluta, jag vill bara utveckla och känns mig hel igen tillsammans med D.