Jag älskar mitt jobb och min arbetsplats men det är en sak som gör att det inte är så roligt att gå till jobbet och de är allt detta skit snack som personalen på arbetsplatsen snackar.
Alla är jätte trevliga människor men herre gud vad mycket som är dittan och dattan.
Det värsta av allt är att jag redan första dagen blev indragen i skit snacket, alltså på så sätt att några snackade med mig om en annan kollega. Alltså kom igen! Första dagen...skona ny personal från sånt tack! Jag bryr mig inte om någon tycker si eller så om någon annan eller att den ena är för slö den andra är för tjatig, det är sånt jag kan diskutera när jag jobbat där 1 månad, men redan första dagen, näe det gillar jag inte. Blir så trött. Här försöker vi att fostra barn till att bli bra medmänniskor och så kan inte vuxna människor bete sig som folk. Jag blir helt paff. Ok att man tycker olika och sånt men aja.
För att binda ihop detta med något relevant så kom en lärare fram till mig idag och pratade lite. Det var ju tanken att jag skulle jobba med henne från början och vi hade börjat spåna lite smått och sånt. Sen nu helt plötsligt så har vi slagit ihop två fritids så nu hade varken hon eller jag någon aning om hur det skulle bli så hon ville kolla läget om jag visste. Hon berättade då att hon jätte gärna ville att jag skulle jobba med henne då vi hade samma tankegång osv och att vi klickade bra. Vilket jag absolut höll med om, jag vill absolut arbete med henne och just också för att det är en åk 1 och det är där jag vill vara. Tänk att starta sitt yrkesliv med en helt ny klass och när man själv är ny, det är rena rama guldgruvan, göra allt från början.
Lite senare hade vi ett litet "möte" vi kollegor (ej lärarna) och då kom frågan upp vad jag och läraren pratade om. Jag berättade då och då muttrade alla. Nej så ska det inte vara, så ska läraren absolut inte göra, sånt ska vi ta på planeringstid osv. Dom gillade inte alls att läraren hade pratat med mig och så börjar skit snacket "hon gör alltid så att hon tar det hon vill ha, det bästa till sig osv".
Men då känner jag så här: VA FAN SPELAR DET FÖR ROLL?!?!??!!
Ok att läraren inte sk haffa åt sig det hon vill ha innan allt börjar och innan någon annan haft något att säga till om men men. Men varför ska de andra bry sig? Avundsjuka eller vadå?
Jag blir tokig på allting just nu känner jag.
Nu två dagar har vi fortutbildning och planeringstider. Då kommer ju den här frågan komma upp sk man vara bunden eller rotera? Jag känner att jag vill vara bunden till en klass så man känner att man kan jobba ihop med läraren för att få bästa resultat och kunna hjälpa varandra. Att rotera och vara lite där och lite där, näe fy vad jobbigt. Men antagligen är väl dom som vill rotera dom som inte trivs med den lärare och klass man hamnat i.
Men jag har lärt mig en viktig sak:
MAN KAN INTE FÅ ALLT MAN VILL HÄR I LIVET!
6 kommentarer:
Någon har fått sej en verklighetschock :p Om inte, då välkomnar jag dej till arbetslivets eviga skitsnack. Det är såhär det är, iaf på alla ställen jag varit på och jag tror en hel del människor håller med mej. Mobbningen slutar inte efter skolan, tyvärr.
Jag kunde inte hålla med dig mer i det du skriver. Det är så tråkigt, men ack så verkligt. Men vi får väl kämpa i vind ;)
Ja men det liksom är så himla omoget. Vi i skolan kan lika gärna sluta lära barnen att inte mobbad för de kommer iaf inte bli bättre. Tänk vad mkt energi vi skulle spara in.
Har du så på din arbetsplats också Tessan?
hahahah, det är helt otroligt. Det är precis lika mkt skitsnack på mitt jobb oxå, och har typ varit på mina extrajobb oxå. Men det känns verkligen så himla barnsligt!!!! Oh förstör verkligen stämmningen. så Onödigt! Har nån nått bra tips på hur man slipper det? Vill ju inte hamna emmellan liksom,,,
Ja men det tycker jag med, barnsligt värre!
Men det är just där jag är nu, mellan eom två skitsnacken. Det känns ännu dummare, så fort dom snackar skit så ba står man där och vill inte säga något men heller inte bara stå och se dum ut. Så lite håller man med och ibland säger man emot, men det är verkligen grymt jobbigt och jag vill inte höra!
Det är precis så på mitt jobb också och det är nog inte ovanligt i det dessvärre. Man får väl försöka bita ihop och ignorera. Ibland känns det som att skitsnacket kommer igång i brist på anant. Man har tex inget bättre att prata med varandra om. Vi får se till att inte skjunka till deras nivå. Inte sant...? ;)
Skicka en kommentar