I helgen sov jag hos D, fre, lör och sön. Fast jag skulle egentligen sovit hemma i söndags men efter att jag gått till bussen och missat den så pallade jag verkligen inte att gå tillbaka till bussen.
Det har varit så otroligt mysigt att sova tillsammans, på hans bröst som vanligt. Det är helt enkelt där jag hör hemma.
I måndags fick jag med andra ord stiga upp extra tidigt eftersom jag skulle ta mig hem, packa om väskan och äta frukost och sedan gå till jobbet. Tur som var så började jag kl.8.
Efter träningen hann jag hem och laga middag och sedan bege mig vidare till träning. Jag tränade själv och det gick väl sådär. Jag har gjort bättre i från mig.
Jag var hemma igen 21.30 och då var jag helt sluuuut. Jag satte mig framför datorn i 30 min och sen gick jag och la mig.
Idag började jag kl. 7 på jobbet så det var upp tidigt idag igen. Hela dagen har jag gått och gäspat och kännt träningsvärken smyga sig på.
När jag ÄNTLIGEN kl. 16 fick gå hem var jag lyckligaste i världen. Det har varit en jätte jobbig dag. Barnen har bråkat så jag har löst ett flertal konflikter. Eller löst och löst, försökt löst i alla fall. Sen finns det ju vissa barn som alltid hamnar i konflikter och som dessutom alltid gör saker som inte får. Där spelar det ingen roll hur många gånger man säger åt, informationen går en då inte in. Den går liksom runt barnets huvud. Liksom som att man skulle stå och prata och det enda dom ser är ett par läppar som rör sig, ljudet är som bortblåst. Dessa barn tar verkligen all energi ifrån en. Nu så vet jag att det hjälper inte att upprepa tillsägelserna till dessa barn för dom stänger av. Så hur man ska göra? Jag måste verkligen bli utveckla denna del hos mig själv och det måste väl vi alla göra. Finns det ingen handbok. Det värsta är att dessa barn lyssnar inte på någon vuxen på skolan. Så det spelar ingen roll vem som säger till. Men jag skulle inte bli "rädd" för mig själv om jag var en viktig petter. Suck! Helst vill jag bara blunda, men det fåååår man ju inte. Så jag får springa och jaga andra pedagoger som dom har lite mer respekt för (en stor manlig pedagog, ingen tjej lyssnar dom på).
När jag gick hem kastade jag i mig en matlåda och sedan for jag iväg på träning igen. Jag var helt slut i kroppen så jag körde inte många varv. Satt mest och snackade.
Nu är jag hemma och har äntligen fått internet att fungera. Den vill aldrig ansluta på kvällen, fattar verkligen inte. Jävla skit mobila bredband alltså. Det suger verkligen.
Jo just det. Jag har 46kr kvar på mitt kort och jag får inte pengar förens i slutet av september. Det känns ju jätte kul. Jag behöver handla mat, tvål, schampoo och balsam. Det är det viktigaste. Ja nej just det. Röda tanten grejer också för hon kommer snart på besök igen.
Just nu är livet inte på topp utan jag är bara trött trött trött. Saknar D. Vill ha någon att komma hem till. Men icke icke. Det är fortfarande mina spöken och jag! Och fåglar så klart =)
3 kommentarer:
Ja det är tufft det där, jag har väl inga direkta råd. Men jag tror att det är väldigt viktigt att du från början visar vart du står så att dem inte kör över dig. Att springa efter en annan pedagog kanske inte är den bästa lösningen, kortsiktigt kanske men absolut inte långsiktigt. Då vet dem att du inte kan klara av deras problem själv. Nu ska jag ju inte ge dig kritik och det är inte min mening. Försök att hitta ett bra förhållningsätt till barnen som du trivs med. Jag tror inte heller på att nöta barnen med information om ditten och datten. Det går oftast in genom ena örat och ut genom nästa. Att ta till en lite strängare ton kanske vore något, det kanske blir ett sätt att framkalla deras uppmärksamhet på. Sedan är ju varje barn olika. Så du får försöka lära känna dem och hitta den bästa lösningen för just honom eller henne. usch nu blev det bara massa babbel. Jag kanske gav dig ännu mer frågetecken än svar. Prata med någon på skolan som du känner förtroende för :) Kram Theres
Näe jag tycker absolut inte att springa efter någon annan är den bästa lösningen. Men vad ska man göra? De andra pedagogerna "blundar" ju för problemet och liksom låtsas inte om att det händer. Dom gör ingenting så man måste ju sj'lv ta tag i problemet.
Jaja strängare ton absolut, men lovar jag har testat det också, tagit ifrån dom tex pinnen om det är de dom använder för att slåss med. Men man åker ju på en känga eller två på cupen.
Mitt förslag är, något som jag brukade köra på kortis, är att istället för att skälla ut någon och vara sträng (vilket man självklart oxå måste vara ibland) vända uppmärksamheten mot nått annat. Det kräver iof mycket energi och påhittighet, men få det där "dumma" att bli något annat, en rolig ny lek eller aktivitet, så de glömmer bort vad de höll på med. Detta fungerar oxå väldigt bra om man ska få barnen att göra något det i vanliga fall inte vill som städa eller så. (starta typ en tävling vem som kan städa snabbast eller duka på coolaste sättet osv.) Men som sagt, det var ganska lätt för mig som var vikarie och bara där ibland, kan tänka mig att det blir svårt att göra i längden....
Skicka en kommentar