Jag vet inte vart jag ska börja. Du ligger här brevid mig i sängen och sover för fullt.
Det känns alltid lika bra och tryggt att vara i din närvaro. Det känns alltid bra att vara tillsammans med dig. Jag vet inte om du känner lika dant. Du säger att du gör det men gör du verkligen det? Efter allt jag fått reda på vet jag inte när jag ska tro på dig, jag kan inte lita på dig längre. Eller lita och lita, vad ska jag lita på dig för? Snarare så vet jag inte om du ljuger eller inte. Talar du verkligen sanning när du säger att du älskar mig? Jag tvivlar. Jag tror du har ljugit mig rätt upp i ansiktet.
Detta sårar mig så klart väldigt mycket. Just nu mår jag bajs, hade jag förväntat mig att må annorlunda? Näe inte det minsta. Men jag gav mig in i leken och nu får jag stå för konsekvenserna.
Jag vet att du har träffat andra och varit med andra. Det spelar ingen roll hur mycket du än nekar till det, jag VET! Det är skit jobbigt att du inte kan erkänna, vad är du rädd för? Det kanske inte är min rätt att få veta men att ständigt stå och blå neka det gör inte situationen bättre.
Jag vet varför du inte vill ha ett förhållande. Det ligger mycket i det du säger att du inte vill stadga dig, men du vill heller inte släppa taget om friheten att träffa andra. Jag vet att du har börjat träffat ditt andra ex igen. Hon som du ville ha en framtid med men som hon krossade genom att vara otrogen.
Jag vet inte varför jag skriver det här, men jag känner att jag måste få lätta på trycket. Hela dagen idag kommer jag bara gå runt och tänka och må skit dåligt, vara gråtfärdig. Ja ungefär som nu då. Men jag får skylla mig själv helt enkelt. Jag visste om det från början att det skulle bli så här men jag lyssnade inte. Kärleken är blind och innan jag fick allt bekräftat (att du varit med andra) så förnekade jag det. Jag ville inte tro. Jag ville hellre tro på det du sa, att jag var den enda och en massa annat bullshit!
Vart leder detta till då? Ingen aning. Men jag vill fortfarande ha dig tillbaka, men jag vet att du inte vill. Jag tror helt ärligt att du aldrig kommer vilja. Det är så det känns just nu. Allt så hopplöst. Jag är bara en tjej i din samling som du kommer och går till när du vill. När dom andra inte kan eller när dom andra inte duger. Lika väl som du väljer bort mig när jag inte duger.
Det är hårt att veta att jag är en i mängden. Men som jag sagt, det har jag vetat länge men det känns hårt att få det bekräftat. Det bli liksom till verklighet. Jag har inte vågat trott att det varit sant. Men nu är det det.
Jag vill bara att du ska veta, att jag vet, så du kan sluta ljuga!
Magen gör redan ont och jag mår illa. Kärlek gör förbannat ont. Men hur dum jag än är så vill/kan jag inte sluta hoppas och önska om att det ska bli vi igen.
Jag älskar dig <3
4 kommentarer:
Är du helt 100% säker på att han har varit med andra? Johanna, du förtjänar verkligen att gå vidare. Du är värd så mycket mer än detta. Du förtjänar att vara lycklig och må bra. Inte gå runt och vara ledsen och deprimerad varenda dag. Jag vet att kärlek gör ont och att det svåraste du kanske någonsin måste göra är att släppa taget, men jag kan nästan garantera att du kommer känna dig lättad efteråt. Du behöver bara släppa taget. Du skapar din egen lycka. Dessutom kan varje dag vara ens sista. Gör något bra av det. Var lycklig, det förtjänar du! :)
Jag veeeeeeet men jag vill inte :'(
Jag berättar när vi träffas varför jag är 200% säker på att jag vet att han varit med andra. Vill inte säga här varför jag är så säker eftersom han läser här ibland.
Jävla kiss kärlek alltså!
Först det roliga: tack så himla mkt för i lördags! JAG HADE SÅ HIMLA ROLIGT! Kanske för roligt...hehe...du får ursäkta om jag blev för full på slutet och kanske var pinsam heller så. By the way va inte alla vuxna torrbollar! Din mamma dansa ju värsta mkt! Jag hade iaf super trevligt och så skönt med hemmafest för en gångs skull.
Vad tufft med D. Men som du säger, visste du vilken risk du tog/tar att fortsätta träffa han. Det bästa vore säkert som Tessan säger att släppa taget o gå vidare. Jag är absolut helt övertygad om att du snart hitter nån annan och blir lycklig igen. Men självklart finns ju alltid hoppet... Det är svårt.
Allt tar sin tid. Och det ända du kan göra av allt det jobbiga och onda du upplever och går igenom är att ta och komma ihåg det och lära dig av det. Du är där du är pga allt du gått igenom och upplevt. "allt har sin mening". Det tror jag starkt på. Kan nästan till 100% förstå hur du känner, och det blir inte lättare om inte DU själv gör det lättare. HUR du gör det lättare vet ingen... Men tänk på dig själv och vad som får dig att må bra. Är det att vara med honom trots allt så var det. Om inte.. så va inte det. Gå inte och grubla, DO SOMETHING INSTEAD! De e mitt bästa tips. Lycka till gumman och hoppas du är/blir/förbli lycklig. Kram Tina
Skicka en kommentar