Alla har vi varit tonåringar och jag kommer själv ihåg hur jäkla jobbigt livet var just den tiden. Allt sög rent ut sagt. Mamma va dum, pappa va dum och inte tala om sina syskon. Lärarna kunde dra åt fanders och sega tanten som råkade hamna framför mig i rulltrappan, henne ville man knuffa omkull.
Mina kära gymanster i min äldsta grupp är varenda en i den perioden nu. Det tar kål på mig. Jag vill snart inte vara där för det är bara depp depp depp och eftersom jag från första början alltid är trött och depp själv (pga olika anledningar) så dras jag själv med i detta. det är skit svårt att låta bli. Jag vet inte hur jag ska hjälpa dessa arma små människor. Men vem har sagt att jag behöver?
Näe jag ska inte träna tonåringar. Jag håller mig till mina små barn istället.
3 kommentarer:
ja du ska hålla till det du mår bra av :) Puss / sara
tråkigt de låter men som sagt det går över vilken månad som helst. du skrev själv att du vart med om de så då förstår du ju ändå hur de känner och hur de mår, de kanske behöver ta en paus ibland och du kan ju prata med dem eftersom du själv vart i samma situation
kram
JApp det är inte speciellt kul. Jo alla vi behöver ta en paus och komma tillbaka med friska nya tag =)
Skicka en kommentar