Med tiden läker alla sår

Ett gammal talesätt som i sin rätta stund faktiskt stämmer. Men det finns många fall det inte alls gör det.
Alla som känner mig vet vilket jävla helvetes förhållande jag var i för 4-3 år sedan.
Jag hade en pojkvänn som behandlade mig som skit. Jag gav honom mitt hjärta och han behöll det, stampade och spottade på de varje dag. Jag låg och grät ungefär varje helg och jag mådde skit. Varför lämnade jag honom inte? Jo för att jag tyckte om honom så mycket och ville inte bli lämnad kvar ensam. SKulle jag någonsin få någon ny pojkvänn? Av den anledningen höll jag mig kvar. Min pojkvänn var otrogen, sa taskiga saker och sänkte mig totalt. Jag vet att jag har skrivit om detta i ett inlägg förut, men när man får kommentaren att man inte är värd en present på sin födelsedag så är det för mkt. Ok om han inte hade råd, men att säga att jag inte är värd en present. Näe du dra åt helvete.
Pojkvännen hade personliga problem som jag blev indragen i. Han var mytoman och ljög ständigt. Han hade svårt att behålla kompisar längre än ett år. Dom tyckte ju han var konstig efter ett tag.
När vi gjorde slut och mina tankar hamnat på rätt plats så kunde jag bara skaka av mig våra 2 år vi var tillsammans och känna "Fy fan vad skönt att vi gjort slut". För det var som sagt ett rent helvete. Han kan aldrig mera såra mig igen, jag är starkare än så!

Anledning till att jag drar upp det här nu igen är för att under årens lopp har han hört av sig till mig. Främst via Facebook eftersom han märkte att jag inte svarade på hans sms. Iofs svarade jag inte på facebook heller. Liksom vad vill han mig? Har han inte sårat mig tillräckligt?
Igår skrev han till mig igen på facebook. Jag kunde nu inte låta bli att svara, jag måste ju veta varför han hör av sig. Det var många inlägg på facebook som sedan ledde till chatten på facebook och sen msn. Vi pratade i flera timmar. Först om han och hans problem och sen kom vi in på våran tid. Han bad praktiskt taget om ursäkt och jag kunde ju inte låta bli att ta upp hur han krossade mitt hjärta. Vid ett tillfälle kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag vet inte varför egentligen. Men vi måste ha nuddat en äm punkt inom mig som fortfarande inte läkt. För han har satt sina spår vill jag lova. Så illa behandlad jag blev av honom ska jag aldrig bli igen.

Nu bor han inte i sverige längre utan i Egypten vilket känns väldigt bra så jag slipper stöta på honom. Det har alltid varit min största rädsla. Jag kommer aldrig glömma det som hände i uppsala (vilket han tydligen hade gjort).
Det känns otroligt skönt att ha pratat om det här gamla grollet, reda ut saker ting. Inte för att jag inte kunde gå vidare med mitt liv innan, men det känns faktiskt bätte på något sätt, att han mår dåligt och har ångest när man pratar om vår tid, för han vet hur dåligt han behandlade mig.

MOOOAHAHAHHAAHA RÄTT ÅT DIG!

Jag hoppas iaf att ingen annan tjej behöver utstå det jag gick igenom med honom. Och jag är glad för hans skull att han har ändrat sig, fårr ordning på sitt liv och på sig själv. Det är vi alla värda eller hur?!