Inatt har jag sovit jätte oroligt. Jag tror det har med att det är för mycket på gång just nu i mitt liv. Mycket med jobbet och det tar all energi, gympan har dragit igång igen och den tar mycket tid och sen så har vi ju kärlekstrasslet med D som också tar mycket tid.
Jag drömde i alla fall först om jobbet. Sen om D.
Jag vet inte hur det kom sig men jag fyllde i alla fall år. Och han kom på mitt "kalas" tillsammans med en tjej. Henne presenterade han inte utan hon var bara en svans efter honom och han var som en svans efter mig.
Helt plöttsligt i alla fall så började jag ställa honom till svars "Vem är hon och vad i all sin dar gör hon här"?. En fråga han inte kunde svara på. Han hånflinade precis som barnen i skolan gör när man frågar dom något när dom vet att dom gjort fel. Hån flinar och så brydde han sig inte och svaret jag fick var ju helt otroligt "jag vet inte". Hur kan han inte veta vem hon är och varför hon är här när det var han som tog med sig henne. Jag kom då upp med en teori. Han sov med henne under natten och hade inte mage att bara gå sin väg eller bara schasa iväg henne så hon fick följa med. Detta var så klart ingenting erkände att jag ahde rätt. Vi diskuterade en stund och sedan råkade jag stöta till henne när hon drack så hon fick hela sin cider på sig. Jag kände hur glad jag blev mooahhahaha skadeglädje är verkligen den sanna glädjen. Tyvärr var hon lika snabb på att ge igen så jag fick hennes cider på mig också. Inte lika kul.
I drömmar så ser jag aldrig de riktiga ansiktena på personerna. D i denna dröm var i stället R, mitt ex. Eller det började och vara D men sen när vi diskuterade om denna tjej så blev de R. Sättet D reagerade på och talade (alltså ordvalen och så) var precis så som R sa när detta hände i verkligen.
Jag är jätte svartsjuk och det vet jag om. Jag har ingen rätt att vara det heller eftersom jag inte är tillsammans med D. Men tanken som jag har beskrivit sååå många gånger får jag ont i magen av. Denna dröm kommer ifrån att D vart hos en kompis igår kväll och när man pratade med honom i telefonen så betede han sig inte som om han var där. Men det är nog bara spöken i mitt huvud som får mig att tänka så, eller vem vet?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar