Det är nu flera runt omkring mig som skaffar barn.
Alla har dock varit oplanerade men i alla fall.
Detta påverkar mig något oerhört då jag snart inte står ut att inte ha barn själv.
Som jag skrev i inlägget innan, min biologiska klocka tickar fast just nu tjuter den mer...
Tyvärr är jag ensam om att vilja ha barn i mitt hushåll. Eller min sambo vill ha barn men inte nu.
SUCK
Ja säg när en kille längtar efter att skaffa barn?
Sen ska man inte stressa heller. Det passar helt enkelt inte in just nu i våra liv med ett barn.
Vår relation är på vippen allt för mycket, vi bor i en etta och får inte ens plats med en större säng eftersom det är så litet. Vi har bara en inkomst eftersom jag pluggar.
Dessutom börjar tankarna om att jag inte kan få barn spöka också. Jävla skit. Vilken jävla skit värld vi lever i!
Men jag kan i alla fall få drömma =)
Snart är det väl min tur också hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar