Måndag!

Idag var det första skoldagen efter ett långt och härligt jullov.
Jag börjar en ny kurds...yrkesetiska dilemman. Den är precis lika kul som den låter =(
Men jag inbillar mig hela tiden att det är intressant och att jag fattar precis allt läraren säger. Det hjälpte ungefär i 10 min sen sprack det.

I lördags var jätte duktig och jag är så stolt över mig själv. Ibland får man faktiskt vara det.
Allt började med att jag som vanligt hade ångest över mitt sista arbete som jag skulle skriva (och som skulle varit inlämnat redan förra veckan). Sen att jag har jätte många runt omkring mig som skaffar barn och liknande och jag har ju förut berättat om min biologiska klocka som tickar.
Men min sambo vill inte förens jag har jobb och fast arbete så vi kan flytta till större och dåååå kan vi skaffa barn. Jag vet inte riktigt om det är hela sanningen, han kanske helt enkelt inte vill, men å andra sidan skulle han inte säga att han ville då. Men aja till saken.

När jag duschade (jag står aaaalltid och tänker och funderar i duschen) så tänkte jag på det min sambo sa och även på att jag inte gjort arbetet och kommer få underkänt då på kursen och kommer inte få ut min behörighet till sommaren då jag slutar skolan och då kan jag inte få ett jobb. Som i sin tur inte leder till att vi kan flytta och skaffa barnJag fick panik och så helt plötsligt. Ba sänkt från ovan. Fick jag inspiration och viljan att skriva mitt arbete.
Jag satte mig vid datorn och all text kom flygandes ut ur fingrarna. Och vips en timme senare var arbetet färdig. Så imorse skickade jag in mitt arbete, en vecka sent men bättre sent än aldrig.