Crazy day

(Detta kommer bli ett långt inlägg)

Alltså i fredags. Vad har hänt med välden? Fredagsen var den mest bissarra, knäppaste, sjukaste, vad-är-odsen dag.
Det hela började redan på morgonen.

Jag skulle ha föreläsning kl 9 och brukar alltid ta en driektbuss till skolan då. Men man kommer alltid sådär prick och känner inte för att komma prick kl 9 när det är föreläsning så jag tog tåget.
På tåget satt varenda *pip* och tuggade tuggummi.

Just my luck!

Drog upp min otroligt balla mobil och såg att jag inte alls hade mycket batterier kvar.
Suck. Då kan jag inte lyssna på musik eftersom jag gärna vill kunna lyssna på musik när jag åker till uppsala som jag skulle göra direkt efter skolan.
Jag sitter och pinas hela tåg resan. Byter vid södra och tar bussen där alla *pipar* också tuggar tuggummi.

Är det ingen jäkel som har lärt sig att man ska tugga med stängt mun?

När jag ska åka sen till centralen från skolan tar jag tunnelbanan.
Mycket folk eftersom klockan är 4. Där var det ingen som tuggade något tuggummi om jag inte minst fel så den resan var helt ok. Mobilen hade nu lägre batteritid än imorse.
Väl på centralen hände inte mkt heller, inte uppsalla resan heller.
Kvällen i uppsala var hur kul som helst. Tjejkväll med järngänget. Tyvärr skulle jag med sista tåget hem som går vid 23 så jag var bara där i ca 4 timmar. Men men...

Nu till vad-är-odesen!

Jag kommer till uppsala station 40 minuter innan tåget till stockholm ska gå (bussarna passade inte riktigt in). Jag sätter mig och väntar inne i vänthallen på en bänk eftersom det är sjuuuukt kallt ute.
Det fanns fler bänkar och det satt ingen på dom förutom en barnfamilj mitt emot mig. Jag sitter längst ut på min bänk.
Ett ungdomsgäng kommer in och skriker och gapar. Både killar och tjejer. Jag glor dit för att sätta ansikte på de jag ska bli irriterad över. De dricker alkohol.

När jag sneglar dit så känner jag igen ett ansikte, mitt ex.
Ungdommarna skriker och skrattar och jag får känslan att de är åt mig och att mitt ex har sett mig och berättat för kompisarna vår historia.
Jag har nu ännu mindre batterier på mobilen så jag kan inte lyssna på musik och helt enkelt ignorera dom.
Jag och mitt ex skildes inte direkt som vänner. Han ör skyldig mig pengar och detta var för tre år sedan. Men vi brukar alltid hejja på varandra när vi ses och vara sådär falska. Men nu ville jag bara ignorera.
Jag sitter på min låååånga bänk helt själv och barnfamiljen har gått. Då sätter sig en utav killarna mitt emot mig och när han sätter sig ner tittar han jätte konstigt. Ja men nästan snett. Och jag suckar inombords och tänker att NEJ nu kommer han börja snacka med mig, sånna är jobbiga frågor om mig. Typ göra narr av mig. Men han säger ingenting utan bara glor.
Jag känner mig väldigt illa till mods och mitt hjärta slår så hårt att det måste ha setts utanför min tjocka dunjacka.
Efter kanske...1 min kommer en av tjejerna och sätter sig brevid den här killen och efter bara några sekunder kommer ALLA i gänget och omringar mig. Två sätter sig brevid och två till står mellan bänkarna. Jag blev verkligen omringad.
Tankarna flög i huvudet. Jag ser klart och tydligt mitt ex som sitter på huk brevid hans som satte sig först mitt emot mig.
- Jag har vart där många gånger. Halv viskar han till denna kille och sen typ sneglar båda två på mig. Jag har ingen aning om vad han menade, dom kanske helt enkelt pratade om något helt annat men jag kände att det var till mig. Alltså bänkarna står 1 meter ifrån varandra. Jag hörde klart och tydligt.

Jag kände mådde så illa och kände på mig att mitt ex har snackatskit om mig till dessa människor och nu sitter jag där omringad och får känslan av att dom hånar mig.
Jag ställde mig upp för att gå. Men då står det ju två personer iväg. Jag armbågade mig igenom eftersom dom vägrade flyta sig. Sen tog jag snabba steg ut i friska luften och andades. Det kändes skönt.
En av tjejerna sprang efter mig:

- Såg du killen som satt mitt emot dig?
- (jag) han på bänken med grön tröja?
- Öh ja det kanske han hade (hon tittar en extra gång)
- Han är väldigt intresserad av dig, fortsätter hon

Jag kände hur jag knöt mina händer och ville bara ge hene en fet smäll för nu kommer hånet och jag känner mig verkligen mobbad på något sätt.
Jag svarar iaf bara jaha och hör hur otrevlig jag låter när jag svarar.

- Så är du intresserad? säger hon

Amen ge diiiig. Hur ska jag kunna vara intresserad av en snubbe som sätter sig mitt emot mig är ful som stryk och jag har bara sett han i 1 sekund och sen har jag tittat ner i golvet de restrerande sekunderna. Jag svarar att nej jag är inte intresserad och då frågar hon ifall jag är säker.
Men det är väl i helvete jag är säker.

- Har du pojkvänn?
- Ja
- Sambo?
- Ja
- Förlovade?
- ööh näeee
- Nästan?
- (hur fan är man nästan förlovade, men jag orkade inte svara på hennes förhör så jag svarade JA

...sedan gick hon iväg.
Eftersom dom var där inne och jag ahde gått ut, så kunde jag inte gå in igen så jag satte mig på en bänk på perrogen tills tåget kom.
Men historien slutar inte här..suck.
Jag sätter mig på bänken. Då kommer en äldre gubbe coh sätter sig brevid. Han ser ut som en uteliggare, fast en hygienisk sådan. Han glor hela tiden på mig och när jag glor tillbaka ler han.
I väntan på tåget frös jag så mycket att jag skakade i hela kroppen. Mina knäskålar hoppade upp och ner och jag ville ba gråta kändes det som. Det var hemskt.

Nu låter det här som att hela historien tog 40 minuter. Men icke.
Hela händelsen inne i vänthallen tog bara 5-10 minuter. Så jag satt ute i den isande kylan i 30 minuter.

CRAZY DAY!