Idag så har jag bara velat skjuta min sambo.
Det hela började med att vi åka buss hem från skärholmen. Min sambo somnar och dregglar (som vanligt). När i gick av bussen sa han nått i stil med varför jag inte väckte han när han dregglar. Jo det ska jag tala om
1. ...för att jag alltid får en tillsägelse/utskällning när jag väcker honom
2. ...han vaknar inte
Varför ska jag då väcka honom? Jag har ingen lust att få en utskällning. Det räcker med den jag fick i morse.
Min väckarklocka ringde, jag väcker honom och säger att vi måste gå up. Han säger "låt mig va", då lär jag honom vara en stund sen går jag på honom igen 10 min senare. Men ingen reaktion på att han ska gå upp. Jag fortsätter med samma procedur i 20 minuter och 5 min innan vi ska gå väcker jag honom för sista gången. Då går han up och är arg för att jag inte har väckt honom tidigare.
MEN HUR FAN SKA DU HA DET!?
Men åter till drägglandet på bussen. Jag sa på skämt att det var lite äckligt när han drägglar. Det tog han fett seriöst och efter det har han inte pratat med mig.
Jag sket i honom resten av dagen,.
Jag har städat hela lägenheten, pyssat upp julpynt. Han har inte rört en fena.
Jag säger till honom att vi ska sätta upp granen nu och till svar får jag "ok". Men likförbannat kommer han inte. Så jag börjar sätta upp granen. Måste spreta på varenda jäkla pinne och barrbit. Sjukt jobbigt. Mitt i arbetet så släpper han sin dator och ställer sig upp. Jag tänker "wuhu han kommer och hjälper till". Men icke sa nicke. Hans röv hamnade i soffan precis brevid granen och ögonen föll på tv:n.
Jag fortsätter endå och tänker att han kommer iaf hjälpa mig pynta granen.
När jag kommer till det momentet ställer han sig upp igen
OCH GÅR TILLBAKA TILL DATORN!
Jag trode jag skulle få en hjärtattack. Röken pep ut genom öronen och jag kände bara för att ta granen och slå till honom.
Men jag höll masken och började pynta granen.
Jag pyntade den som han vill ha den. Varannan guld och röd på rader, alltså som ett rutnät. Personligen tycker jag det är väldigt fult men han vill ha det så, så han fick så.
Sen började jag med maten. Inte heller den dög åt honom.
Och nu sitter han viod sin dator igen. Jag håller på att explodera av arghet men aja vad mer kan jag göra.
SUCK för puckon!
Här är iaf en bild på granen =)
2 kommentarer:
Ååh. vilken fin gran!..Vi har ingen alls vi men vi klarar oss.
Vilken fin gran Johanna. Vi ska åka och köpa och klä vår idag :) Wohoo!
Som sagt killar, ibland tror jag att vi klarar oss bättre utan dem. Men vilket beteende. Jag hade aldrig varit lika tålmodig som dig, jag hade verkligen gått i taket. Hoppas att det blir bättre snart. Det är ju faktiskt julafton om 3 dagar =)
Skicka en kommentar