Okeeeey...
Jag åkte hem till mamma och pappa för att äta en gratis middag. En väldigt god en med lax, potatis och rom sås. Det var hur gått som helst.
Sedan så skulle jag åka hem. Min käre mor var redan stressad och irriterad och körde enligt min mening lite väl fort på vår lilla skogsväg ut till stora nynäsvägen. Det är skyltat 70 och mamma körde strax under. Eftersom jag hade hört under dagen att de varnar för halka under natten bad jag mamma sänka farten en aning så att vi inte kör av vägen.
Mamma sänker farten.
Innan man kör ut på nynäsvägen är det en brant extremt kurvis liten slinga neråt. Först en lätt högersväng som direkt efter blir en kraftig vänstersväng (typ 90 grader kanske inte riktigt men nästan) sedan direkt efter den vänstersvängen blir det en högersväng igen. Man kan köra på tvåans växel ner för där och man måste ratta hela tiden.
Vägen är smal som en sticka och får man möte måste man nästan ut i diket. Det värsta är att få möte av en traktor. Man får backa ner för hela backen och låta traktorn köra före. Men iaf till saken.
Nu när vi skulle hem så var det bäcksvart. Mama har precis sänkt hastigheten och vi ska precis påbörja åkningen neråt i branta stick backen.
Vi kör i första svängen och mamma är en aning föööör nära diket. Då kommer en bil i motsat riktning i full fart och helljusen på upp för backen.
Mamma blir en aning små stressad och försöker stänga av sina helljus samtidigt som hon försöker styra bilen ur diket.
Jag höjer rösten och frågar va fan mamma håller på med när hon kör i diket med ena hjulet.
Bilen som vi möter har fortfarande samma hastighet, helljusen på och kör mitt i vägen vilket gör att mamma inte ser någonting alls och för att vi inte ska krocka styr hon hela bilen ut i diket.
Jag får panik (vilket min mamma har haft nu i några sekunder mer än mig) och skriker att hon ska akta stenen som ligger framför oss (typ 3 meter).
Bilen som snart är påväg förbi oss styr sin bil ännu längre mot vår sida av vägen, bilen kör in i våran och sidobackspeglarna krossas och det flyger grejer åt alla håll. Mamma tvärnitar och styr bilen på vägen igen för att vi inte ska kollidera med stenen. Allt detta händer inom loppet av bara några sekunder.
Vi tittar i backspegeln i hopp om att den andra bilen också ska stanna, men ser den köra iväg.
Jag blir rasande och skriker åt mamma att vända bilen och köra efter den jävlen. Mamma som är världens snällaste tar djupa andetag och kör sedan för att vända bilen och vi åker tillbaka. Mamma plockar upp resterna av våran sidobackspegel och sedan åker vi vidare hemmåt igen.
På vägen hemmåt ser mamma ett par billysen i skogen. Vi kör dit och stannar framför en silvrig bil som står parkerad. Från bilen eller från den vägen går en gubbe med handen för ansiktet. Han blir ju bländad av våra lysen. Hans gång vinglar lite och han ser faktiskt lite påverkad ut.
Jag säger till mamma att det var han och jag ade god lust att slänga ner han på marken och fråga vad fan han sysslar med.
Men mamma sitter kvar i bilen och tittar på den andra bilen. "Den ser inte skadad ut, det kan inte ha vart den bilen". Hon ska backa ut men eftersom allt är kolsvart så går hon ur bilen och skriker efter gubben som gått förbi vår bil "hallå, jag ska backa, så jag vill bara vet avart du är någonstans" sedan frågar hon dumjutten "vare du som krockade i backen" Jag suckade, vem skulle erkänna något sånt om han redan smitit en gång. Självklart säger gubben nej och traskar vidare.
Mamma backar ut och när vi börjar åka ser vi inte gubben någonstans. "Vart tog han vägen" frågar jag och mamma rycker på axlarna.
Vi åker hem till pappa och pappa böev lika arg han.
Vi åker till bilen och ringer polisen.
När vi står och väntar på polisen, i bilen med pappa, vid den mistänkte bilen haha aja...så kommer det iaf en gubbe gående. Lika vinglit som den förra gubben, lika dan klädsel men istället för handen som tänker ansiktet, håller han nu upp posten.
Vi fick vänta i 20 minuter sedan kom två polisbilar.
Innan ringde pappa och frågade om dom hittade och då hade polisbilen syrenena på. Lite kul. Polisen har syrener på för våran skull, lite lustigt men iaf.
Mamma fick redogöra hur allt hade gått till. En polishund spårade upp gubben och den tredje polisen genomsökte bilen.
Sedan åkte vi hem och gubben fick besök av farbrorpolisen.
Självklart nekar han allting, men mamma gjorde inge fel utan det var han som körde på vår sida av vägen och vi i diket.
Händelerik kväll med andra ord =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar