Mitt liv bygger på ett enda stort stress.
På jobbet ska vi vara på alla ställen samtidigt och vi ska ta hand om allt. Barnen är extreemt jobbiga, eller var det igår i alla fall. Jag har aldrig varit med om liknande förut. I och för sig har jag aldrig jobbat i skolan förut men jag har haft praktik och jag har haft gympa grupper sen jag var 12 år. Aldrig har jag mött sånna här barn som i min skola. Dom drar verkligen musten och energin ur än. Jag kryper praktiskt taget hem....men tyvärr kan jag inte lägga mig i soffan nej nej nej...stressen slutar inte där. Sedan måste jag upp och hämta träningsväskan och klä om till träningskläder för att sedan springa till tåget och träna i 3 timmar. Sen äntligen får jag åka hem, äta middag och sova.
Min kropp säger ifrån just nu, detta är inget liv jag vill leva, jag orkar inte längre. Jag håller på att gå in i väggen och jag måste göra en förändring NU för att inte krascha!
När allt går som det ska ser vardagen ut som ovan. Men igår var det inte så. Stängningspersonalen kom inte den tiden dom skulle så jag fick jobba över. 17.00 börjar min träning och 16.30 slutar jag jobbet. Det är alltså stressigt nog som det är. Att personalen inte dykter upp då 20 över gör mig extreemt stressad och värre när personalen inte dykt upp när klockan är 35. Jag var arg som ett bi. Jag tänker inte missa min träning bara för att personalen inte kommer. Never! Men tyvärr kan jag ju inte lämna barnen själva.
Jobbet gör att jag missar flera träningar, flera viktiga träningar också. Som nästa vecka...då ska vi tävla och då har jag en massa mötet (kvällstid) på just dom träningarna. Great! Men jag har ett liv utanför jobbet också, men tyvärr accepteras inte det. Näe det är bara dom som har barn som har förtur till allt. Vi andra då?!
JAG HATAR MITT JOBB OCH BARA FÖR ATT JAG INTE HAR BARN HAR JAG INTE ALL TID I VÄRLDEN OCH NEJ JAG KAN INTE JOBBA ÖVER JAG HAR ANNAT FÖR MIG. MEN JAG MÅSTE FÖR JAG HAR INGET BARN HEMMA!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jävla kuk jobb!
2 kommentarer:
Om du verkligen inte trivs så kanske du ska överväga att sluta eller se dig om efter annat jobb. Det är ju inge kul att gå till jobbet och vantrivas varje dag. Och nej alla barn är inte gudsänglar så det kan vara minst sagt knepigt att vara lärare ibland, det kräver nästan en ängels tålamod. Jag hoppas att det vänder snart och att du ska börja tänka positivt. Nu känner jag mig som en tjatig morsa, men tänk på att det är någons barn du skriver om och du bloggar faktiskt på stora vida webben. En tanke bara. Kram kram
Vart har du tagit vägen Jojjo??? Inte uppdaterat på evigheter....
Skicka en kommentar