studenten

Jag började skriva om dett i förra inlägget men insåg att det skulle blivit en hel novell så gjorde ett nytt inlägg istället.

Tumba gymnasium sprang ut idag så jag och syster var där och hälsade på vår gamla granne när vi endå inte hade något för oss efter turen i stan.
Men det väckte i alla fall en hel del gamla minnen. Studenten...
När vi stod där mitt bland alla människor. Hör musiken från flaken. Det fick mig och känna och tänka tillbaka på hur det var när jag själv sprang ut. Vi stod inne i skolan. Vi såg alla mäniskor där ute. Alla var nervösa, fulla och glada. Ingen kunde vara tyst utan alla skrek och tjoade.
Det var en lång väntan och man kände sina hjärtljud. En helt underbar känsla. Kan tänka mig att samma känsla kommer när jag gifter mig sedan innan jag ska gå den där milen fram till altaret.
Men i alla fall. Sedan öppnades dörarna och människorna vrålade och vi studenter vrålade ännu mer. Så härligt.
När man sedan hörde alla flaken spela musiken, släkt och vänner som gratulerade en. Suck jag vill tillbaka.

Så idag när vi stod där mindes jag tillbaka till allt. När sedan tumbas studenter väl "sprang" ut och skrek i högan sky fick jag gås hud. Sedan diskuterade jag och min syster att det är bara 2 år kvar och sedan står vi och håller i det sista plakatet, vår minsta lillasyster. Då blev jag tårögd. Att man kan bli så känslosam det är ju löjligt.
Jag är en riktigt fjolla hela enkelt.

Men vi tänkte på en annan sak också. Hur gamla vi egentligen är. Det var 4 år sedan jag sprang ut. 4 år sedan jag gick i gymnasiet. Det är ju sinnessjukt vad gammal jag är. 2 år sedan var det syster sprang ut.
Det är tur att jag ska börja jobba i skolan. Då får jag uppleva skolavslutningar. Det är fasiken bland det bästa som finns. Tacka av alla elever som är så glada över att det är sommarlov. Sen att jag inte kommer gå på semester då är ingenting, men just att få tacka av alla eleverna.
Det ser jag fram emot!