Nu är det bara 2 timmar kvar tills jag ska åka till Eklidshallen för att hjälpa en förälder att ta fram trampetten och sen åka till enskedehallen och tävla.
Är inte nervös men kommer garanterat bli det precis innan vi ska ut på golvet.
Nu är det ju så att jag har slutat att tävlat själv så nu är det mina gymnaster som ska tävla. Då kanske man tyckler att man som ledare inte behöver vara nervös. Men det ska jag tala om, att jag tycker det är värre att vara tränare än gynmnast, när man snackar om nervositet.
När man är gymnast så är man nervös för sin egen skull. Man kan också vara nervös för en kompis som är lite osäker på något varv. Men mesta dels är man nervös för sin egen del.
Är man däremot tränare så man inte direkt nervös för sin egen del. Det enda jag är nervös för min egen del är om jag inte hinner ta emot gymnasten om det blir någo fel.
Men det som jag är mest nervös över är tjejerna. Nu är vi 18 gymnaster i laget. Alltså 18 stycken att vara nervös för. Det känns i magen kan jag lova och i benen.
Som tur är, är det bara 10 gymnaster som ska köra varven ikväll och de restrerande 8 ska stå vid sidan om ledet snyggt och prydligt. Så då har jag bara 10 stycken att vara nervösa för.
Dessutom som har inte alla gymnaster tävlat med sin skruv förut och det finns några osäkra kort där. Det kommer göra mig ännu mera nervös.
Huvudsaken är att min nervositet INTE går ut över gymnasterna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar